Känner mig hemsk!

När jag blev sjukskriven på grund av en urinvägsinfektion som angrep njurarna, så blev jag väldigt besviken på mig själv. Jag kände mig lat och dum i huvudet. Jag skulle gå ur sängen och föll ihop på golvet. Jag fick ringa ambulansen! Jag bröt ihop hos läkaren. Tack och lov blev jag trodd! Få människor har vågat att lita på mig igenom åren. Ofta har jag varit beskylld för att göra för att gynna mig själv. Nonsens! Däremot vill jag ha klara besked vad vissa saker kommer att innebära för mig, så jag vet hur jag skall agera. Det fanns nog många som inte riktigt fick lära känna mig på djupet. Det är lätt att ha förutfattade meningar om någon man inte känner eller har någon direkt koppling till. Men vad är det egentligen som får oss att bli dem vi är? Är det vår härkomst? Är det vårt DNA? Är det vad vi utsätts för i barndomen? Frågorna är många och det finns inga konkreta svar egentligen på något av det.