Jag har börjat att förbereda mig inför den stora sorgen!

Tragiskt men sant! Det känns som om dagen när Staffan inte finns mer närmar sig. En sorg kommer att drabba mig. Jag har köpt sorgfloret, begravningskläderna och förbereder mig mentalt. Varför skulle Staffan drabbas av detta? Han förtjänade bättre. Han förtjänade att få vara lycklig och leva. Fanns det någon mening så var den svår att se. Kanske straffas jag för alla mina synder. Alla pojkvänner som jag har stulit för diverse andra damer, och alla upptagna män som jag har inlett affärer med. Inte konstigt att jag inte fick komma på vissa fester. Jag själv vet inte vad som har dragit. Kanske mina ögon! Jag får alltid mest komplimanger för dem. Det första Staffan lade märke till var mina ögon och jag var så fräck för att jag var "ful i mun". Han sade: -"De där små elaka sakerna som kommer ur din mun, de går inte ihop med ditt vackra yttre." Jag var som vanligt helt begeistrad över hans elegans. Han dansade med mig och bar en elegant kritstrecksrandig kostym, en nejlika i knapphålet och eleganta svartvita brouges i sann 1930-tals anda. Jag föll som en fura och förbannade mitt äktenskap. Jag kom på att jag var kär i Staffan.