Förlåt mig, men jag ville ha ett annat liv!

Jag var en liten flicka som drömde om ett bättre liv. Jag tröttande på alla människors behov. Folk som grät eftersom min kärlek väckte bara mitt hat. Det verkar som om folk har älskat att granska mig hela tiden och förutsatt att jag inte kommer att klara av något. Jag klarar åtskilligt. Jag har jobbat sedan jag var 14 år hade topp betyg i skolan och gymnasiet synd att det inte blev några stipendier. Tack till några som tyckte att jag förtjänade det bästa, men kunde jag inte ta emot den kärleken eftersom jag misstänker att den inte var äkta. Tragiskt men sant! Jag har aldrig kunnat lita på omgivningens känslor emot mig. Jag har aldrig fått svar på varför. Jag ville ha ett glammigare liv utan krav och fodringar. Det är inte så att jag är arbetsskygg eller så utan jag känner att mina behov är inte lika mycket värda som alla andras. Jag har alltid blivit vald men aldrig fått välja själv. Jag skall alltid ställa upp för alla andra, men jag fick inte välja själv. Jag har till och fått psykiska men av alla dessa krav. Till exempel kommer jag aldrig att kunna ge villkorslös kärlek. Jag besitter inte bara den förmågan bara. Jag tröttande på mina omgivnings ständiga missnöje.😢