Förkyld!

Förkyld, känner mig nere. Jag funderar och funderar. Jag lever på hoppet. Trots domen kring Staffans sjukdom, så hoppas jag på att han ska bli bättre. Jag ber till Gud, och hoppas kanske löser sig allt en dag. Dagen kommer när han inte finns mer. Jag bävar för den dagen. Jag kommer att sörja den enda mannen som faktiskt fick mig att känna mig älskad. Tragiskt, men sant!😢😢😢😢😢😢😢