Att hitta hem

Hej hörni! Eller ja, hörni och hörni, snittar nog 2 läsare om dagen nu förtiden. Tänk att det nästan gått ett helt år sedan jag bloggade sist, så mycket som har hänt. Jag har väl egentligen inga planer på att börja blogga igen, men det har alltid mer eller mindre varit en del av mitt liv, och ibland får jag ett sånt himla sug efter att skriva lite. Dela med mig av saker, sätta tankar i print svart på vitt. Ikväll är ett sånt tillfälle. Det händer väldigt mycket just nu, och eftersom att det är i nuet vi ska leva så hoppar jag dit without further notice. Jag har hittat hem. Jag insåg det alldeles nyss faktiskt, en konstig lugn känsla som har funnits hos mig senaste tiden. Det är såhär det känns, att hitta hem, alltså. Det var faktiskt min moster som fick mig att inse det, som så mycket andra klokheter hon har kommit med genom åren. Jag skickade iväg ett sms till henne och mamma, skrev att jag bara pysslat och städat hela helgen, men att det på något sätt kändes som att jag bara gjort saker jag själv velat och mått bra av. Frågade vem jag blivit och bad skämtsamt om hjälp. "Du har hittat hem", svarade hon. Är det så? Bara vet en helt plötsligt? Jag inser ju självklart att denna lugna känsla är något som kommer att gå över, antagligen lagom tills nästa tentaperiod, men ändå. Jag har blivit så himla bekväm i mitt eget sällskap, jag njuter av att gå runt i min lilla lägenhet och städa och ha mig, tända ljus och sätta på mysig musik. Jag väljer bort saker som inte får mig att må bra, utan att tveka dessutom. The fear of missing out, som annars följt med de flesta tjejer genom större delen av tonåren, är från ingenstans helt bortblåst. Att människor som tidigare haft en självklar plats i mitt liv fallit bort, bekommer mig inte riktigt lika mycket som det brukade. Vi växer ifrån och emot varandra, befinner oss i livets olika tidszoner och prioriterar olika. Och det är faktiskt helt okej, normalt till och med. Jag är så himla glad att jag är tursam nog att ha hittat något jag verkligen vill göra, för vad som just nu känns som resten av mitt liv, det gör allting så mycket enklare. Jag är beredd att lägga ner flera, flera år i tid och energi för att komma dit, att våga satsa och ta möjligheter som kanske inte kommer varje dag. Det är verkligen en himla häftig känsla. Nu ska jag släcka ner och försöka sova. Hemma, hos mig. Hemma.