Vi har börjat!!!

Nu i helgen har vi börjat berätta för våra familjer om vad vi gått igenom förra året. Alltså känslan efteråt är obeskrivlig! Även om det kanske inte är något positivt besked så, så är det ändå ärlighet och förståelse man sprider och möts av.  Det är, som jag sagt innan, så många fler som har svårigheter att bli gravida än man tror. Oftast är det så att det först är när någon väl fått barn som det kommer fram att dom haft ett helvete i fem år för att de försökt skaffa barn men inte haft någon att prata med osv. Jag och vi tycker att det är vitkigt! Nu har vi kommit fram till att vi inte vill att detta ska vara tabubelagt och hyschat! Alla kan inte få barn och alla har inte lätt att bli gravida och det är ingenting man inte får lov att prata om. Det är så himla vanligt men ändå väljer folk att inte berätta. Och med folk så menar jag även då vi. Vi berättade inte heller först. Sen berättade vi för våra två närmaste vänner. Men vi har bestämt oss att vi ska gå ut med det nu. Inte snabbt så utan familjen först och sedan att vi tar det som det kommer. Och när vi känner att vi är redo så går vi ut med det offentligt. Jag kan inte säga om det är om en vecka, om två veckor eller om en månad. Jag har ingen aning.  Det återstår att se. Jag vill inte planera någonting utan ta saker och ting som dom sker bara. Vi försöker se lätt på saker och ting nu för tiden och inte tänka att allt måste bli på ett visst vis. Det blir bra ändå! Ni som sitter där hemma själva och känner igen er, börja prata om det. Ni behöver inte gå ut med det offentligt men börja prata. Prata med en kollega, vän, familjemedlem, psykolog, starta en blogg som jag gjorde eller skriv till mig här i en kommentar om ni vill. Det är en tung och stor börda att dra och bära på själv. Tappa inte er själva bara 💕 //Hon