V.31

Vet att det är superlängesen nu men för mig går tiden superfort just nu! Det känns varken som att jag hänger med psykiskt eller fysiskt. Psykiskt för att jag fortfarande inte kan förstå att det är en liten bebis på 1,6kg och 37cm i min mage som sparkar och vänder och vrider sig hela tiden. Och fysiskt för att jag känner att jag inte hunnit göra och fixa allt inför hans ankomst. Det gör mig lite stressad. Allt känns fortfarande så nytt. Våra liv kommer att ändras för alltid. Nu låter det som att jag inte vill det här men det är inte det jag menar. Det är mer att jag har så himla svårt att förstå att detta verkligen är sant.  Jag är inte rädd för förlossningen alls så det känns skönt. Jag försöker förbereda mig mentalt genom att förbereda så mycket som möjligt med allt som ska fixas. Jag har börjat packa skötväskan, börjat fundera på vad vi ska ha i bb-väskan, har köpt 3st amningsbhar, har tvättat alla hans kläder och sorterat i storlekar. Ändå känns det inte som vi har allt vi behöver.  Allt känns så himla nytt. Hur går det för er? Fler behandlingar? Ivf? Tänker på er ofta 💕