Cd21- Tankar och känsor (The final round)

Jag har, under hela tiden vi försökt bli gravida, varit glad för andras skull när de blivit gravida. Men jag känner någonstans att den glädjen börjar ta slut...  "Det var ju inte riktigt meningen, men vi skyddade ju oss iof inte" "Det gick på första försöket" "Det är ju bara att ha sex vid ägglossning så blir man gravid, det är väl inte så svårt"  Jag gillar inte den här sidan hos mig själv men jag tänker samtidigt inte dölja den för er. Svartsjuka, avundsjuka, ledsamhet, kalla det vad ni vill. Men jag börjar få svårare och svårare att ta till mig när människor runt omkring oss blir gravida. Är det någon som känner igen sig? Känner mig som en hemsk person som inte kan glädjas för andra på samma sätt som jag en gång gjort 💕 //Hon