SÄLEN

Jag och brandis fick chansen att åka upp några dagar till Sälen och tog den direkt, man säger ju inte nej till att hälsa på hans bror Adam direkt!  Det var så länge sedan jag var där. Vi brukade åka dit med husvagnen, vara där minst en gång om året och hade det kul. Det var vänner till höger och vänster, vi kids åkte stjärtlapp på sena kvällar, gömde oss för pisten och lekte på myren. Vi skrämde upp varandra med diverse spök- och trollhistorier, vi åkte skidor från tidig morgon till sen kväll och gjorde egna små hoppbanor i skogen. Åkte mest skidor med pappa och Calle, de triggar igång mig allra bäst, men blev alltid lite lätt sur för att de alltid var snäppet bättre. Blev glad igen över en kopp varm choklad med vispgrädde. Såklart.  Hade nästan glömt allt det här men blev så väl påmind när vi passerade Tandådalens Caravan Club-infart.  Iallafall, vi fick två fantastiska heldagar med skidåkning (bräda för brandis), skoter och fantastiskt umgänge. Jag lyckades sätta 3 (4?) träd under skoteråkningen samt välta skotern ett par gånger, men vadå tänkte jag, man måste ju markera att man varit på plats.. Sista vändan låg skotern upp och ned och jag insåg relativt snabbt att jag aldrig skulle kunna vända tillbaka den själv, så klättrade upp och satte mig på den och njöt av solen tills Danne och Adam hittade mig. Lillebror, du skulle varit stolt om du såg mig, var som värsta Bond-filmen hela jag, hehe..  Gänget minus Sara som jobbade. Vi tog en våffla uppe på toppen och njöt av solen, snackade och bara hade det allmänt bra. De är coola de där två, Adam och Sara. Så coola att jag och Danne numera vill flytta till snön där vi kan leva som dem.