Julen är här

Förra julen på mitt gamla jobb, så fina så. Såg till att alla julklapps-shoppare i Mall of Scandinavia drog lite på mungiporna när de passerade oss.  LEGENDARISK lax-cheesecake. Så galet god och så himla enkel att göra. Vill någon ha recept hojta till.  Lillebror på en julmarknad för ca 2 år sedan.  Jag är dock inget stort jul-fan, har aldrig varit heller. Eller när jag var mindre var jag det, då var det det bästa som fanns, men det avtog rätt snabbt. Det är en sådan stressig tid känner jag. Folk blir giriga, spenderar massa pengar och ska ge de bästa presenterna. Även jag själv. Man får fan prestationsångest och allt därtill. Det ska jämföras klappar och det ska skrytas. Allt ska läggas upp på internet om hur fantastiskt det är med jul. Julen. Men sanningen är den att för många är det en mestadels jobbig och känslomässig tid. Själv beror det nog på att jag är ett skilsmässobarn. Då blir det ju lätt så, stressigt och sådär. Kul givetvis, men lite olyckligt också.  - Och det är helt OK att vara lite Grinchig, som mig. Inget att skämmas över eller ha ångest över. Det är helt ok, så om du som läser det här känner att du också är lite Grinchig så är det helt okej. :)  Sen tänker jag på alla som är just olyckliga kring juletid. Föräldrar som känner att de inte duger till, kanske inte har det så bra ställt ekonomiskt eller bara inte hittar de rätta klapparna. Rädd för att se besvikelsen i barnens ögon. Att inte känna sig tillräcklig. Barn som behöver genomlida kvällen med föräldrar som häller i sig nubbe efter nubbe för att man får göra så på julen. Barn som behöver se på när föräldrarna bråkar under denna afton, den kväll som egentligen bara borde vara en magisk stund med familjen. Någon kanske precis har förlorat en närstående, sin livspartner eller kanske sin hund. Alla skilsmässobarn som mig, som psykiskt måste dela sig på mitten och samtidigt känna den här skulden till att man faktiskt inte fysiskt kan dela sig på mitten. Människor som inte har ett varmt hem att gå till. Som får sitta utomhus en dag som denna utan mat och utan familj.  Jag gick till tåget imorse i mörkret. Den bitande kylan var verkligen hemsk och jag tänkte på allt jag skrivit ovan. Jag gick med gråten i halsen på gatorna till tunnelbanan, satt på tuben och traskade igenom TC till tåget. Stockholm. Sverige. Världen. Så många ensamma människor. Jag må vara en tänkare och funderar kanske alldeles för mycket ibland. Men det är förjävligt rent ut sagt.  Snälla snälla, om ni stannar till vid Ica och handlar idag i all hast eller går förbi någon som inte har någon eller något. Ge bort ett par handskar för värme eller köp en extra påse lussebullar och ge bort. Önska en god jul eller le det största leendet du kan till någon som ser ledsen ut. Köp en värmande kaffe till någon eller ge bort en halsduk, vad som helst. Det gör så mycket det där lilla. Ingen ska enbart behöva känna sorg denna dag, något litet kan verkligen göra så sjukt mycket. Gå inte bara förbi. Snälla snälla gå inte bara förbi.  Tack.  God Jul på er.