Home is where the heart is

Började idag fundera över konceptet hemma. För egentligen är det ganska enkelt att känna sig hemma på en väldigt massa olika ställen. Bara för att ge några snabba exempel så känner jag mig väldigt hemma i Yamaguchi i Japan, där spenderade jag två veckor förra sommaren och det blev efter bara några timmar en trygg plats. Där fanns ett soltak jag sov under och ett tält där jag förvarade ryggsäcken och så var det inte så mycket mer med det ^^ Scoutsommar ;) Nu senast kände jag mig väldigt hemma i rummet i Goslar. Här sov jag bara fyra nätter, men trotts det var det genast som hemma.Den senaste gången jag inte kände mig hemma var när jag fick dela rum med tre andra under tiden i Berlin. Då var jag inte alls hemma eftersom jag inte kunde sträcka ut mig och slappna av på samma sätt. Konstigt att detta bara händer när man delar rum och inte när man delar tält... ^^Vilda 2014 Men det jag kom fram till under mina funderingar är att hemma för mig varierar väldigt mycket. Jag känner mig alltid hemma med scouterna och då flyttas hemma hela tiden. Jag känner mig också hemma när jag sover bredvid min lille pojk (också kallad pojkvän). Märkligt helt enkelt!