Min osynliga plåga (inte idag)

Ångesten äter upp mig levande, och jag vet inte vem jag är.Du säger att det finns en lösning, men jag kan inte se den.Andas och känn,var allt jag kunde höra.Men jag ville inte lyssna, jag vill aldrig lyssna. Om detta är allt som är,så vill jag inget vara.Om känslan är här,så måste jag blunda.Låtsas att jag är där.Det kan inte vara meningen att man skall känna såhär.Allt du ville säga var, se och lär.Men det var aldrig någon som förstod. Se allt jag vill säga,då jag har tappat all förmåga.Lyssna till denna känsla, min osynliga plåga.Inom mig brinner en låga, den vackra och den låga.En låg låga som tar över allting. Allt är något ni inte kan se.Ingenting är allt,det är bara så det är att vara jag.Det är något jag måste acceptera,någon dag.Men inte idag,inte idag.