200

Finner tröst i orden.Alla korten på borden,men det suddas ut allt mer.Vad är det ögat ser? Vi kan aldrig skåda det som aldrig funnits där.Vi kan inte hitta det som aldrig målats ut på en karta.Jag har försökt, tro mig, jag har alltid varit den smarta.Detta skulle aldrig urarta.Övertänker tankar som ibland känns som en verklighet.Ingen annan vet,allt det där vi kallar det. Vi kan trassla oss vilse i något som skulle bli.Telefonen ringer, men det kan inte förbli. Tiden rinner sakta förbi.Tappat förmågan att tala.200 kilometer i timmen i något svart mot Sala. Eller var som helst,bara det får vara.Sådär som när telefonen ger ifrån sig ett ljud, men du inte vet vad du ska svara.