Vecka för vecka, vecka 29

Bild tagen på lördagsmorgonen, vecka 29  Mående: Vecka 29 har varit min sämsta vecka hittills under hela graviditeten. Mitt psykiska tillstånd har varit riktigt svajigt och jag har faktiskt mått skitdåligt rent ut sagt. Det var på tisdagskvällen som kroppen och huvudet sade ifrån, och jag kunde inte sluta gråta. När jag skulle gå och lägga mig var jag nära att få en panikattack och fick ringa mamma. Efter samtal med henne kom vi fram till att jag måste börja varva ner på riktigt. Det har varit alldeles för mycket ”stora” grejer som hänt i livet på senaste tiden. Bara detta år har jag och Linus hunnit med försäljning av sommarstugan, jag har slutfört min utbildning, lägenhetsförsäljning, husköp, blivit gravida och nu sist körkortet på det. Faktum är att detta har pågått i över ett år nu. Förra hösten hade jag min mest stressigaste period någonsin då jag var nyanställd på jobbet samtidigt som jag pluggade två kurser samtidigt vilket gjorde att jag varvade mina dagar med jobb och pendling till MDH i Västerås. Efter den hösten började nästa projekt och det var att leta hus, sälja sommarstugan och lägenheten. Sedan ville vi bli gravida under våren också. Även om det är roliga grejer som har hänt under året, som till exempel lägenhetsförsäljning, husköp, försäljning av stugan, så är det inte utan att man måste gå på bankmöten, ha kontakt med olika mäklare, buda, ha visningar, tömma stugan osv... Det har helt enkelt varit för mycket. Sedan gravid på det. När vi bestämde oss för att bli med barn var det en stress i sig, och jag kunde inte tänka på mycket annat under de tre månader vi försökte. Att vara gravid är ingen liten parantes i det hela heller, som min kompis Alexandra sade. Stressen och pressen som jag har känt under de senaste månaderna har gjort att jag glömt bort min graviditet, eller i alla fall åsidosatt den. I tisdags när jag var nära bristningsgränsen fick jag en massa sammandragningar av att jag var så uppstressad och då blev jag faktiskt lite rädd. Det gjorde att jag insåg allvaret och att jag måste börja varva ner. Jag sjukskrev mig från jobbet i tre dagar och tvingade mig själv att ligga i soffan hela torsdagen. Det var välbehövligt. Det värsta med att vara stressad är att min sömn blir så himla dålig. Jag sover oroligt och vaknar flera gånger per natt. Nästan varje natt ligger jag klarvaken och tänker på alla måsten och allt jag måste komma ihåg. Jag och Linus var hos barnmorskan i onsdags och hon skrev därför ut några tabletter som jag kan ta vid behov. Jag vill egentligen inte ta något preparat alls under graviditeten men jag tror att det är viktigt att jag tar sömnsvårigheterna på allvar. Jag tog tabletterna två kvällar och fick sova riktigt bra och därefter har jag inte känt att jag behövt dem mer. Cravings: Inga cravings. Hormoner: Hormonerna i mitt mående spelar förstås in. När jag på onsdag förmiddag låg i soffan och grät i omgångar utan att kunna hejda mig förstod jag att jag var lite överkänslig och att det troligtvis dels har med hornmonerna att göra, dels att jag var helt slutkörd. Sömn: - Vikt och kropp: Barnmorskan mätte mitt SF-mått i onsdags och vi konstaterade att jag ligger på den undre kurvan men ingenting är onormalt. Jag hade ett SF-mått på 24.5 vilket efter lite googlande verkar vara ganska litet i vecka 28-29 men så länge jag följer min egen kurva är det inget att oroa sig för. Jag kommer troligtvis att ha en liten mage resterande graviditet och inte bli så superstor i slutet. Det kan ändå kännas ganska skönt faktiskt. Övrigt: Hoppas på en stabilare vecka nästa vecka!