Vecka för vecka, vecka 24

Bild tagen på lördagen, vecka 24 (23 + 4) Vecka för vecka, vecka 24 Mående: Under vecka 24 var det psykiska måendet bättre än veckan innan. Jag kände mig lättare i huvudet och bröstet. Har haft lite mensvärk-känningar men ingen fara. Det sparkar, rör sig och buffar där inne nästan konstant.  Ett tag kände jag att det började bli som skavsår inuti livmodern, haha!  Cravings: Inga cravings mer än att jag måste ha chips och dipp varje helg, höhö.  Sömn: Detta var det sämsta under veckan. Sov på soffan flera nätter pga vill inte störa Linus genom att ligga vaken och vrida och vända. Hade krypningar i benen något fruktansvärt!!! Kropp och vikt: Var hos barnmorskan på fredagen och tog prover, lyssnade på hjärtat och mätte magen. Pratade med henne om att jag har "liten" mage men hon tyckte inte att den såg onormalt liten ut. Från och med denna vecka mäter man magen för att hålla koll på sin kurva. Mitt mått visade att jag låg under medelvärdet, så lite mindre mage än "de flesta" har jag, men inget att oroa sig över. Jag fick höra det lilla hjärtat slå där inne och det var så mysigt.  Barnmorskan "berömde" min knappa viktuppgång, om nu det är något positivt? Vågen visade att jag har gått upp ett kilo sedan jag vägde mig där sist vilket var 24:e augusti (vecka 20). Totalt har jag nu gått upp tre kilo sedan min startvikt.  Övrigt: Känner att jag mår så himla bra i livet just nu. Haha förra veckan var det världens depp? Det kan verkligen gå upp och ner. I lördags var jag på den årliga kräftskivan i Bälgviken utan att dricka alkohol och trots att det var liiite tråkigt så var jag ändå så himla nöjd och glad när jag kom hem. Jag har verkligen kommit in i livet som "gravid". Jag känner mig så harmonisk! Jag åkte hem med Alice och Anton (Linus bror och hans flickvän) och deras lilla son Charles <3 och Linus var kvar på festen. Jag njöt verkligen av att lägga mig på soffan en stund och bara mysa. För första gången kände jag att jag inte var riktigt själv, jag är ju faktiskt alltid tillsammans med lilla kanino. Det är faktiskt en helt otroligt speciell känsla. Min lilla son! <3  Har jag förresten sagt att vårt interna "namn" på bebisen är Kanino? Vi har ju redan ett riktigt namn som vi är överens om, men det känns fortfarande för verkligt att prata om honom med det namnet, så därför blir det Kanino just nu. Jag kallar ju Linus för Nino så redan när vi försökte skaffa barn kallade jag spermierna för kaninosar hahaha!