Vecka för vecka, vecka 17

Vecka för vecka, vecka 17 Mående: Under vecka 17 har mitt mående fortsatt att vara bra. Ungefär från och med vecka 14 till nu har det känts bra att springa men ungefär samma dag som jag gick in i vecka 17 kändes det lite olustigt och då lade jag av, trots att min energi säger att jag kan. Det var ungefär som att det gjorde ont i urinröret när jag sprang sista gången och då känns det som att det är onödigt att utmana ödet. Jag nöjer mig med att gå ut och gå istället. Jag har även börjat med gravidyoga vilket känns SÅ himla bra! Denna vecka har jag haft lite mensvärk-känningar. I de första veckorna i graviditeten hade jag så nästan varje dag men nu var det länge sedan. Men det känns bra, då vet jag att det växer där inne. Brösten har också börjat ömma lite och mina vårtgårdar har blivit större, det kliar även i dem. Samma dag som jag gick in i vecka 17 kände jag något som jag tror var en liten rörelse där inifrån. Jag började egentligen känna detta redan i vecka 14, ungefär som ett litet ”fladder”, men jag har inte varit säker. Denna gång var jag mer säker än någonsin. Detta har  fortsatt under veckan och igår kände jag för första gången något som måste ha varit en riktig SPARK eller BOX, haha. Jag längtar tills jag absolut inte kan missta mig om vad det är längre. Jag längtar framför allt till att Linus får känna utanpå. Det känns dock som att det kommer att ta några veckor fram till dess. I torsdags var vi på rutinultraljudet. Äntligen. Jag hade återigen hunnit bli sådär hypernervös och fått för mig att något var fel. Särskilt i och med att jag nojat så mycket över att magen inte växer. Men så fort barnmorskan satte den där grejen på magen såg vi ett klart och tydligt litet hjärta som slog. Det var nästan overkligt att ta in att den faktiskt fortfarande levde! Jag och Linus hade bestämt oss för att ta reda på vilket kön bebisen har, men där och då kändes det plötsligt så himla oviktigt. Det viktigaste var såklart att ta reda på att allt var på sin plats och såg normalt ut. Och det gjorde det <3 Barnmorskan frågade om jag hade någon känsla för kön och eftersom jag har haft det sedan dagen vi plussade svarade jag att jag var helt säker på att det var en pojke. Barnmorskan sa att vi skulle ta det i slutet av ultraljudet. När hon hade gått igenom allting väldigt noggrann sade hon plötsligt: ”Din känsla är nog rätt” och jag fick äntligen bekräftat att det är en liten pojke som ligger där inne. Det kändes så självklart och så fint. Vår lilla C! <3 En annan sak som hände på rutinultraljudet var att vi blev framflyttade vad gäller beräknat födelsedatum. Det kändes ganska oväntat! Det brukar ju vara tvärtom, att man blir framflyttad. Vi var inställda på 19 januari men hon räknade ut 16 januari istället. Detta betyder att vi byter vecka på onsdagar istället för fredagar. Det här är ju bara en petitess egentligen och har man inte varit gravid förstår man nog inte storheten i det hela. Men veckorna och apparna är ju väldigt centrala i en graviditet. Så plötsligt var vi i vecka 18 redan på rutinultraljudet!  Cravings: Fortfarande inga cravings här. Jag märker dock att jag återigen blivit ganska hungrig av mig. På jobbet blir jag nästan panikhungrig om jag inte äter varje timme och sedan lunch SENAST 11.30. Sömn:  Mina krypningar i benen fortsätter och jag äter magnesium som en galen människa i hopp om att det ska hjälpa. Det gör det tyvärr inte, det enda som händer är att jag blir väldigt lös i magen. Så jag lägger nog ner nu. Jag har även haft väldigt mycket mardrömmar denna vecka. Flera gånger vaknar jag av dem. Jag drömmer inte om graviditeten som jag gjorde i början utan mer allmänt om allting. Det är tydligen vanligt att göra det. Vikt och kropp:  Jag står fortfarande på 2kg plus sedan min startvikt. Magen putar förstås lite mer än innan jag blev gravid men ibland känns det som att det bara är mitt pizzaintag där i början av graviditeten, haha. Några kollegor på jobbet har dock börjat se, så kanske syns det mer än vad jag tror. Det var till och med en kollega som sa att jag hade en typiskt pojkmage innan dess att vi visste helt säkert att det var det (eller jag visste hehe), och hon hade ju rätt. Hormoner:  Jag märker att jag är mycket känsligare nu. Jag har så otroligt lätt till tårar. Igår var jag och Linus på Lisa Ekdahl (!!!) och jag var helt oförberedd på att börja gråta RIKTIGT MYCKET så fort jag fick syn på henne. Jag blev väldigt överväldigad och fick verkligen kämpa med att inte stå där i publiken och STÖRTböla. Lisa är dock en extremt betydelsefull person för mig och har alltid varit, så kanske var känslorna ”verkliga” eller vad man ska säga. Jag tror dock att jag hade haft lättare att hålla tillbaka innan jag blev gravid. Övrigt: Jag har fått en extra tid hos barnmorskan nästa måndag, alltså om en vecka och en dag. Den lilla bebisen ville nämligen inte samarbeta och visa hela huvudet, han låg liksom nedåt med huvudet och tryckte på min urinblåsa och vägrade att räta på sig så att hon kunde mäta hela huvudet. Barnmorskan tyckte även att vi hade blivit skickade på rutinultraljudet lite väl tidigt i graviditeten, det är tydligen bättre om man är runt vecka 19-20 (jag var i 18) när man gör det för att de ska kunna se så mycket som möjligt. Det hon mätte och det hon såg var dock helt normalt, men för att vara på den säkra sidan vill hon titta igen. Inte mig emot, jag tycker att det är värsta lyxen att få ytterligare ett ultraljud hehe!   En annan sak som hon såg var dock att min moderkaka låg i framvägg och för långt ned. Hon tyckte inte att jag behövde börja oroa mig för detta nu, eftersom det är vanligt att den gör det såhär pass tidigt i graviditeten och att den sedan börja flytta sig uppåt i takt med att magen växer. Om den inte har gjort det nästa måndag får jag komma in på en koll igen i vecka 30. Har den inte flyttat på sig då måste jag tyvärr göra kejsarsnitt för då ligger den i vägen för barnet att komma ut vaginalt. Det vore verkligen tråkigt om jag inte fick uppleva en vaginal förlossning. Jag känner mig så taggad på det! Men jag oroar mig faktiskt inte speciellt mycket över detta ännu. Det känns som att det löser sig. Nu till köpen! Efter att vi fått veta att det var en liten pojke i magen kändes det så stort. Inte på grund av själva könet, utan för att det blev mycket lättare att föreställa sig bebisen  och HAN känns plötsligt som en liten person där inne. Tänk att jag ska få en liten mini-Linus. Så gulligt! När jag var yngre sa jag alltid  att jag ville ha en flicka, jag har faktiskt nästan trott att jag skulle bli besviken om jag fick en pojke. Sedan träffade jag Linus och jag kände bara att det skulle kännas fantastiskt att få en liten miniatyr av honom. En liten Nino (som jag kallar Linus). När jag hade slutat jobbet gick jag in på polarn och pyret och köpte det första riktiga POJKplagget, en klassisk polarn och pyret-body i randigt mönster. Hur gulligt? Såhär ser magen ut i vecka 17:  Dessa bilder tar jag på lördagar, innan jag ätit eller druckit något. Detta var något jag började med i vecka 17. Jag trodde ju att jag bytte dagar på fredagar och tyckte därför att lördagar skulle passa bäst, men eftersom jag numera byter på onsdagar är jag alltså i vecka 16 + 3 på denna bild. (Alltså 16 fullgångna veckor plus 3 dagar för er som inte vet, man går alltså in i en ny vecka och säger därför vecka 17)  Jag tycker att magen ser olika ut från dag till dag. Ibland spänner den över hela magpartiet och ibland är det bara den lilla utbuktningen nertill. Här tog jag bilder när jag tyckte att den spände ut lite extra:  Och här har vi den lilla bodyn <3 Haha så söt!