Självutveckling pågår

God morgon! Jag sitter hemma hos Emma och vaknade inte för så länge sedan. Har otroligt svårt att sova, tog flera timmar att somna igår. Det är mycket tankar som snurrar i huvudet just nu. Som ni kanske förstått är det slut mellan mig och Oscar. Igen. Denna gång är över på riktigt. Kanske är det den vetskapen som gör mig både lugn men samtidigt väldigt sorgsam. Lugn för att jag vet att det här är det rätta beslutet, sorgsam för att jag kommer sakna allt det fina. Oscar och jag har haft ett jättebra förhållande. Förhållandet i sig har det inte varit några problem med, det har varit ungefär exakt som ett förhållande ska vara. Det är bara det att jag vill ha något annat. Jag har slutat växa, jag står och stampar på ett och samma ställe. Jag har utvecklats, men inte till min fulla grad. Jag känner att jag inte har något mer att hämta. Förhållandet har lyft fram bra sidor hos mig, men inte tillräckligt och tillslut kände jag att jag var mer bitter och på dåligt humör än glad och kärleksfull. Det blev påtagligare med tiden och tillslut kom jag överrens med mig själv om att jag måste acceptera. Jag skulle kunna leva med Oscar i resten av mitt liv, jag skulle trivas. Men inte på ett sådant sätt som jag vet att jag kan trivas. Det räckte helt enkelt inte. Ännu har inte den riktiga sorgen kommit över mig. Jag gråter inte som förra gången och jag har inte ont i mitt bröst. Jag vet inte om det är för att det känns så rätt eller om jag bara undviker att känna. En vän sa att ibland är det bara bra att undvika vad man känner om man kan. Det är precis vad jag gör just nu. Jag undviker bilder och så fort ett minne med honom kommer upp slutar jag tänka. Det är en konstig förmåga som jag inte trodde jag hade. Jag har omringats av så mycket vänner på sista tiden, har haft panik redan innan stunderna jag vet om att jag ska vara själv. Jag har sovit hos Emma i flera nätter i rad och jag har fått prata om varje lite tanke i mitt huvud. På så vis undviker jag vad jag kanske känner inom mig. Jag behöver vara fri. Jag tror att det är enda sättet för mig att hitta min egen plats. Jag längtar till den dag jag hittar en så stadig plats i livet som jag fann i början med Oscar. När jag kände att jag hade hamnat rätt. Jag vet att jag kommer finna en sådan plats igen, men en helt annorlunda. Och när jag står där är jag helt säker på att jag kommer känna vilken enorm självutveckling jag genomgått.