#metoo

Jag gick i åttan, han i årskursen över mig. Jag och några kompisar hade fått tag på en smuggelvodka. Genom shottar ur korken på flaskan tappade vi bort varandra. Jag var alldeles för full och hade ingenstans att sova. Han erbjöd mig en sovplats hemma hos sig... Någon vecka senare blev jag inkallad till rektorn(manlig). Ryktet hade börjat sprida sig på skolan, och han i årskursen över mig vågade inte dyka upp. Det var ett problem tyckte rektorn. Mitt problem tydligen. Var det VERKLIGEN sant det som sades, undrade rektorn?  Jag anmälde inte. Hur kunde jag, när det första vuxna bemötandet jag fick var tvivel? Fram tills idag är det ytterst få som vet om det som hände. Rädsla, skam och klander, klander och återigen klander har präglat mig genom åren. Jag var för full, jag var för naiv, jag var alldeles för ung för att dricka. Kanske sa jag inte nej tillräckligt? Sa jag ens nej? Kanske inte. Men jag var halvt medvetslös. Och oskuld. Så det var inte mitt fel. Jag förstår det nu.