Första tiden

Hallå från bebisbubblan! Jag tänkte bara titta in här och berätta lite om första tiden med vår ÄLSKDE son som har varit hos oss i 12 dagar nu. Det är precis som alla säger, att älska sitt barn är den starkaste kärlek man kan uppleva. Det är som att tiden vi är i just nu är alldeles glittrande. Vi går som på moln. Det är helt magiskt verkligen. Jag visste att jag skulle älska honom när han låg där inne i magen, men aldrig trodde jag att det skulle kännas såhär. Det är så otroligt stort, det gick inte att föreställa sig innan. Jag tittar på honom när han ligger här bredvid mig och jag kan inte förstå, samtidigt som det känns så otroligt självklart. Han är mitt allt nu, det är verkligen så. Jag kommer att göra ett inlägg med min förlossningsberättelse senare, men just nu tänkte jag bara uppdatera med lite bilder från de senaste dagarna. Det känns som att dessa dagar har gått så otroligt fort, samtidigt som det känns som att vi har haft honom hos oss i en hel livstid. Varje dag tittar jag igenom alla bilder som jag har tagit på honom sedan han kom. När jag ser bilder från hans allra första dagar utanför magen känns det redan som att jag har lärt känna honom jättemycket sedan dess. Det är skönt att känna så, samtidigt som jag redan nu sörjer de där första dagarna lite. Det var verkligen speciellt de där dagarna då han precis hade kommit. Jag tycker att Linus och jag redan nu har börjat få någon slags rutin och avslappnad inställning till det nya livet. Det känns så naturligt liksom. Och om jag tänkte att Linus skulle bli en bra pappa innan, så har han överträffat alla mina förväntningar nu när jag få se honom i papparollen på riktigt. Det är så uppenbart att Linus precis som jag viger hela livet åt den här lilla människan från och med nu. Han är viktigast, allt annat kommer efter. För övrigt heter den lilla människan Cornelis Petrus Krontorp. Namnet är numera officiellt då vi lämnat in papper på det i veckan. Ett inlägg om namnen kommer senare. Vad har vi gjort dessa dagar då? Vi har mestadels myst. Jag och Linus kommer på oss själva med att inte titta lika mycket på TV/film/serier för vi kan nöja oss med att ligga och titta på honom. Hittills har vi inte varit ute på några stora äventyr. Vi har bara varit hemma, haft väldigt mycket besök och sedan har vi fått åka många vändor till sjukhuset för kontroller. Cornelis visade sig ha lite höga värden när de testade honom för gulsot och det fick vi veta redan första dagen på BB. Därför fick vi åka på kontroll varje dag efter BB för att se så att inte värdet steg. På Cornelis fjärde dag utanför magen fick vi ett samtal om att vi skulle komma upp till BB för solning en natt. Det var en sådan jäkla smäll för mig! Jag blev helt knäckt över det och trodde att vi skulle få stå och hålla i honom i den där solsängen för att få honom att sola, men väl på BB sade han inte ett ljud när vi lade ner honom. Han såg faktiskt ut att ha det alldeles varmt och skönt i den där sängen. Vi fick sova på BB en natt och på morgonen fick vi åka hem igen då värdet hade sjunkit markant. Sedan dess har det varit stabilt och Cornelis har avskrivits från BB och gulsoten är väck. Så otroligt skönt! Den där kvällen när vi fick samtalet om att vi skulle åka upp igen gav mig mina första starka nästintill överjordiska moderskänslor. Jag drabbades av en känsla av att INGENTING spelar någon roll, bara han mår bra. Det var som att jag omprioriterade precis allt i livet på bara några sekunder. Nu är ju inte gulsot någon fara, det vet jag. Men bara en liten förkylning kommer att få mig att bli orolig framöver, det känner jag. Det är den största nackdelen med att bli förälder, den ständiga oron. Jag inser att jag kommer att få leva med den resten av mitt liv. Som tur är så överväger allt annat som är bra med att ha barn den där oron. För allt annat är verkligen så himla bra. Varje morgon när jag vaknar blir jag glad när jag kommer på att jag har en son. Allt känns så himla mycket roligare. Det känns roligt att dricka en kopp kaffe på morgonen och vara mamma. Det känns roligt att skynda sig att duscha för att man är en mamma, det känns roligt att ligga i soffan och titta på TV och vara en mamma, det känns underbart att gå och lägga sig bredvid sin bebis och vara en mamma. Att vara en mamma känns verkligen som meningen i livet. Att sätta ett liv till världen, att älska såhär högt. Det är meningen med människans existens, det är jag övertygad om. Oj vilket svamligt inlägg det här blev. Ni får ursäkta! Känslorna går verkligen kors och tvärs här. De första 6 dagarna grät jag av lycka flera gånger per dag. Det där har lagt sig nu. Jag är fortfarande världens lyckligaste (uppenbarligen), men mina känslor är mer kontrollerade nu. Nu ska jag fortsätta mysa här i bebisbubblan. Ha det bra, puss!  En nykläckt liten bebis på BB!  Såhär sov jag med honom första natten. Helt magiskt!  Linus fick också honom hud mot hud då han var lite kall när han kom ut.  Dagen efter han hade kommit åkte vi hem från BB. Här har han på sig sina första kläder i livet, ett vitt set som jag hade med i förlossningsväskan. Så ljuvligt söt!  Första gången utomhus och i en bil. Att få ta hem sitt barn, ni kan ju bara tänka er känslan!  Hemma!!!! <3  Bland det första vi gjorde när vi hade landat hemma var att åka och handla detta. Ni såg ju i inlägget nedan hur sugen jag var på just det här. Den 12 januari var dessutom vår förlovningsdag så det ville vi förstås fira. Det blev en helt magisk kväll mitt emot varandra och vid sidan om oss låg vår son och sov <3  Den här pandapyjamasen har använts flitigt dessa dagar.  Så himla liten i min hand och mitt knä! Den här kvällen gick jag och Cornelis och lade oss själva för fösta gången då Linus satt uppe och tittade på en fotbollsmatch. Så himla mysigt att gå och lägga oss tillsammans bara vi två, det ser jag fram emot att göra fler gånger.  Pandapojken!  Såhär sov vi de första dagarna hemma. Han sov på min arm och varje gång jag vände mig fick jag ta med mig honom. Detta är bland det mysigaste jag har upplevt, att sova med honom såhär hud mot hud. Sedan två dagar tillbaka sover han i babynestet mellan oss. Det är också mysigt men inte lika, däremot känns det lite säkrare samt ganska skönt att kunna röra sig mer fritt.  Jag har druckit rödvin sedan första gången på... LÄNGE. Det var underbart gott!  Såhär ser mornarna ut hos oss. Jag och Cornelis i ena änden av soffan och Linus i andra. Jag är så glad över att jag och Linus har behållt vår helgmorgonrutin som vi hade innan Cornelis kom. Morgonrutinen innefattar kaffe, tända ljus och prat i flera timmar. Vi går alltid upp så tidigt så det är alltid mörkt när vi går upp. Det är så mysigt att ligga och prata innan resten av världen vaknar till, det känns som att allt runt omkring är alldeles tyst. Såhär ligger vi  fram tills det blir ljust utomhus och det börjar bli dags att starta dagen. Det är bland det bästa jag vet och numera ännu bättre med en liten bebis på bröstet (eller vid, han äter väldigt mycket på morgonen).  Jag är så glad över att amningen fungerade smidigt från start. Hittills har jag inte stött på några problem. I början var han lite bökig innan han fick till ett riktigt bra grepp, det var lite jobbigt för jag blev stressad om vi tex hade besök och han höll på och bökade. Numera är det inga problem, han suger tag direkt man bara lägger honom vid bröstet. Så skönt! Mitt bästa tips till nyblivna föräldrar är att använda purelankrämen. Jag hade med mig den redan till BB vilket jag är så glad över, jag tror att jag undvek redan från start att få såriga bröstvårtor på det sättet. För jäklar vad de suger hårt! Inte direkt så man är van vid det liksom, hehe..  Såhär ser många eftermiddagar ut. Även om jag har haft turen att vara väldigt pigg och fräsch efter förlossningen så märker jag att sömnbristen från slutet av graviditeten (eller hela?), förlossningen och numera amningen tar ut sin rätt. Jag behöver ta det lite lugnt någon gång under dagen och bara mysa med min bebis. Jag skrev ju förresten att jag hoppades att jag skulle sova bättre med bebisen utanför kroppen än inuti och det kan jag säga att DET GÖR JAG! Jag snarkar som en riktig karl om nätterna säger Linus. Min sömn är mycket djupare liksom. Igår somnade jag till och med i soffan på kvällen?? Det har typ aldrig hänt mig någonsin.  Kärleken! <3<3  Chillmannen :)  Cornelis har öppna ögon ganska mycket för att vara en bebis, men det är svårt att få en bra bild på det då han bara öppnar dem när det inte är ljust. Han är vaken som mest på morgonen och eftermiddagen.  Lilla Kanino som han hette när han låg i magen! Jag och Linus tycker dock att det känns lite konstigt att kalla honom det nu när han är utanför magen. Han känns för mänsklig liksom, haha. Vi har dock även svårt att kalla honom vid namn. Är han för omänsklig för det ännu? Haha... Nä men vi får nästan bestämma oss för att bara kalla honom Cornelis en hel dag, då kanske det känns mer naturligt. Just nu heter han pandapojken, mjölkmannen, kisspojken, hetspär, osv osv...  I söndags fick han sitt första bad. Han grymtade lite och såg lite skeptisk ut, men han skrek inte. Kanske blir han en badälskare som sin mamma (och sin pappa för den delen)?  Efter badet var han så söt så man kunde dö! Titta bara på honom. Man orkar ju inte!!!  Vi har varit ute på två korta promenader hittills. Vi tycker dock att det är lite för kallt ännu. Hehe förstagångsföräldrar? Men det är ju viktigt med frisk luft. Jag ser fram emot våren, då ska jag gå långa promenader här omkring.  Det var allt för nu. Mer om förlossningen osv i ett annat inlägg. Puss!