En vind i bröstkorgen som skvallrar passion

Jag har vikt in benen under mig i fåtöljen där jag sitter. Någon pratar med dig i telefonen och meddelar koden till porten nedanför. Det går en vind genom min bröstkorg när du kliver in i vardagsrummet. Du gör entré genom att ta några skojiga danssteg in i rummet och jag känner uppriktig glädje över att se dig igen. Jag ställer ifrån mig vinglaset på bordet när det är min tur att få din hälsningskram. Jag inbillar mig att du trycker din hand lite extra mot min rygg när du omfamnar mig. Jag ser att dina ögon ler när din blick möter min, det är ingen inbillning. Jag kan äntligen vara mig själv trots att du är i samma rum. Tiden som har gått sedan dig har gjort det med mig. Din närhet påverkar mig, men inte på ett sätt som gör att jag blir onaturlig. Jag har fått bredare perspektiv, du är inte lika overklig för mig längre. Ändå är det något med din uppenbarelse som gör att jag inte kan låta bli att titta på dig. Du vill vara i min sfär. Jag känner att du vill ha min åsikt när du påstår något. Du tittar åt mitt håll när du väljer en låt och jag sjunger med vid vartenda ett av dina låtval. Jag tror att det är det som är din avsikt., du väljer låtar som du vet att jag tycker om. Samtalen som pågår känns som att de endast är våra samtal, trots att det är flera andra i rummet. Men du är försiktig, för på andra sidan bordet sitter han jag delar mitt liv med. Nästan okontrollerat glider samtalen in på hur det var förr. Kanske är det jag som styr oss dit. Jag har så mycket ouppklarat, saker som jag fortfarande vill fråga. Jag får en känsla av att det är annorlunda för dig. Du vill veta mer om mina tankar nu, medan jag vill veta hur du tänkte då. Det är som att jag ser i dina ögon att du upptäcker nya saker med mig, som att du aldrig riktigt såg mig förut. För mig är det inte på samma sätt, för jag har redan analyserat din gångstil, hur din blick skiftar mellan närvaro till frånvarande i ett samtal och exakt hur du ser ut när du skrattar. Jag rotade i dig och analyserade dig så mycket som du gav mig möjlighet till. Min uppfattning om dig är därför mycket större än din uppfattning om mig. Ändå har jag alltid en känsla av att jag inte är klar. Det kanske är det som väcks till liv varje gång jag träffar dig. Nyfikenheten och känslan av att vilja veta mer. Det känns som att något sover i dig. Jag vill väcka din passion, såsom den kanske även behöver väckas i mig. Du snuddar vid den varje gång du är nära och du liksom drabbar mig. Den där vinden i bröstkorgen skvallrar om det när du kliver in i vardagsrummet. Vi dricker oss berusade och går vidare från krog till krog. Jag håller utkik efter dig precis som jag alltid gjorde på den tiden när vi ville ha varandra. Du sätter dig mitt emot mig när vi stannar på ett ställe och tar en drink och när jag går ut och röker ser jag till att hamna bredvid dig när jag kommer in igen. Det känns som att kvällen är vår och i takt med drinkarna och berusningen suddas gränserna mer och mer ut. Jag erkänner saker för dig med lättsam ton och viftar med handen när jag berättar hur jag kände förr. Som om det inte betyder ett dugg idag. Du får större ögon när du ser på mig och jag bestämmer mig för att våga hålla kvar din blick. Jag tror att du ska titta bort som de flesta andra gör men du är ovanligt bemötande i ditt sätt att närvara. Dagen efter vaknar jag med dimmiga minnen. Jag blir nostalgisk av känslan av att känna mig sådär pirrig igen. Sedan går timmarna och jag kommer på mig själv med att fundera på vad det egentligen var med dig som gjorde mig sådär intresserad. Jag analyserar dina ordval från gårdagen och ditt sätt att stå på när vi röker tillsammans. Med uppsträckt rygg och näsan i vädret blossade du på din cigarett. Du pratade om kläder och yta och påstod saker som jag inte alls höll med om. De låtar du en gång gillade minns du inte texten av och jag inser att jag tycker att du har blivit högfärdig. Sedan minns jag utläggningarna från honom som jag vaknar upp tillsammans med. Jag tittar på honom där han ligger bredvid mig och minns hur han flikade in samtalen. Dessa vettiga formuleringar och åsikter som precis går i linje med mina egna. Sättet han ser på mig i samförstånd när låttexterna spelas i högtalarna. Men framförallt hur han tillåter mig att vara precis, precis som jag är. Till och med när jag blir förälskad i någon annan för ett ögonblick. Hur han lugnt och vant vilar sina ögon på mig och ler när jag är i mitt esse. Hur trygg han är, och hur trygg jag är som får vara hans.