Där ser du själv hur högt du når

Jag är stolt över mig själv och jag är stolt över att kunna säga det. Den senaste tiden har jag kommit på mig själv med beskriva min personlighet med ord som stark och modig. Jag har kommit på att jag respekterar mig själv. Det är en ovanlig förmåga, något som jag ser hur många runt omkring mer eller mindre saknar. Självrespekt kan vara det allra viktigaste vi har här i livet och jag inser att det är några av de svåraste egenskaper vi har att anamma. Jag vet hur det är att vara totalt utan självrespekten också. Hur naiv man kan vara, hur totalt nedlåtande mot sin egna person man kan bli. Jag är glad över att jag varit så stark som jag har varit genom det här. Jag gick ur ett förhållande och tog steget till att vara en egen människa. Jag står fortfarande på mycket skakiga ben, det måste jag erkänna. Men jag står åtminstone kvar. Jag tog ett beslut för hans skull, men faktiskt allra mest för min egen och jag är stolt över det. Jag gick inte ur ett förhållande i brist på kärlek egentligen, utan i brist på självrespekt. Jag blev höjd till skyarna av honom, men jag själv stod och stampade på den egna personen jag ville vara. Jag lyckades aldrig bli självständig på det sätt som jag numera vet att jag förtjänar. Att offra sig själv är en sak, men att offra sin självständighet är som att offra hela sitt väsen. Jag var inte redo för det. Faktum är att min personlighet är inte menad för det. Därför är jag stolt över mig själv. Så otroligt stolt över mig själv. Över att jag vågat ta det "själviska" steget som endast har handlat om mitt egna välmående och för att jag står fast vid det.