Jag är din röst, i regnet som aldrig slutar. Du är en sång på mina läppar, en klassiker. Och när trummorna rullar igång, är jag säker.
Dessa tider känner jag mig som en av de lyckligaste på jorden. Lycklig av att veta att man för en gångs skull betyder mer för någon annan på ett sätt som för mig tidigare varit okänt. Att man vågade ta chansen. Att man vågade satsa. Att man inte fegade ur och grubblade över tidigare erfarenheter och lät sig nedslås av dumma tankar. Att man inte trodde att lycka endast var för de bättre. Att man aldrig slutade hoppas på en förändring. Att man inte duger, inte räcker till. Men nu har jag äntligen lärt mig att "du räcker till - så var den du är" även fungerar i praktiken. En helt underbar känsla. En känsla som jag hoppas håller i sig länge, länge. Alla borde få känna sig så här lyckliga.
// Cecilia
April

Vi är redan inne i april månad och snart kliver vi över till maj och sedan sommaren. Gud vad jag längtar efter sommaren! Imorgon ska jag på uniformsprovning och fotografering för badge på Securitas och på måndag börjar jag deras utbildning som så småningom ska leda till heltidsarbete sommaren ut och kanske även i höst. Det enda negativa som jag kan komma på är att jag kommer bli grymt resesugen av att stå i säkerhetskontrollen på Skavsta och se alla semesterfirare. Jag hoppas innerligt att det blir en inplanerad resa även för mig så jag slipper vara avundsjuk, haha. Just nu känns allt och alla mer eller mindre trist och livlöst och jag skulle nog verkligen behöva något " större" att se fram emot och längta till. Det skulle antagligen hjälpa till på traven och göra mitt sista pluggande lättare att avklara innan
kurserna tar slut. Men men, som vanligt får jag vara glad för det lilla och hoppas på att något oväntat inträffar.
Hadee.