Gå med mig vart jag går.

Precis när du känner att det brister, att det inte går att hålla igen. Ögonen blir blanka som polerade jordklot. Precis när du känner att det bara måste ut, att kroppen börjar skaka. När den så starka självdisciplinen är som bortblåst. Du känner en varm hand, en hel kropp som bara vill in. Som av hela sitt hjärta vill göra allting bra, inte vill se dig i det tillståndet. Vill veta, vill värma, vill hjälpa. Så ödmjuk, så fin. Vill bara få dig glad. Gör allt för att inte själv påverkas. Men vi är bara människor. Ansiktena nära så nära, men så sköra. Och tyst, tyst ser och hör jag. Han är en del av mig. Delad glädje är dubbel glädje. Men jag vet, jag vet att även sorg blir hälften så svår när den är delad. <3