Halloween på nattklubb, sexuella övergrepp och the ring.

Jag har letat efter bilder där jag är utklädd men det finns knappt några. Gillar egentligen att klä ut mig. Men halloween har aldrig varit bra för mig. Tror jag. Ett år var vi bjudna på middag på en nattklubb i Stockholm, vi var arton och älskade livet.  Av någon anledning har jag aldrig varit bekväm i korta kjolar eller urringat. Jag vet inte varför, det kanske kommer hemifrån. En gång skällde min mamma ut mig när jag tagit en av hennes skjortor och satt ett bälte i midjan och tyckte det räckte som klädsel. Hur som helst, jag valde att vara ninja turtles alltså en utav dem. Så jag tryckte ner mig i en dräkt med inbyggda muskler, den hade till och med inbyggd cameltoe så innan vi klev ur hemmet bad jag Sonya slänga upp benet ifall det skulle fotas. Så vi åkte dit och ALLA var så sexiga. Förutom jag. I gympaskor, turtlesdräkt och skalet som ryggsäck för kvällen.  Herregud tänkte jag. Håll låg profil Tully! Så vi sätter oss till bords, hela stället är fullproppat med förväntansfulla sexiga människor. Mitt emot sätter sig en gammal kompis till mig som jag flyger upp och ska hälsa på. Mitt över bordet. Bara det att hela stället var fyllt med levande ljus så mitt hår fattar eld. Alltså ELD! Så min bordsherre häller hela sitt vinglas i mitt hår. Och alla, då menar jag ALLA vänder sig mot stackars turtlestully!  det blev i alla fall en kul kväll och Sonya tog sitt cameltoetäckande på största allvar. Det tackar vi för!  När vi sen stängt ner stället (05) började jag gå längst Birger Jarlsgatan i jakt på en taxi när jag hör ett tjejskrik inifrån humlegården. Jag springer in och ser två män dra i och trycka ner en tjej som inte har några byxor kvar?!?! Av ren impuls skriker jag åt dem att sluta. Kanske några fula ord också. Ena av dem vänder sig mot mig och säger att jag borde dra för mitt eget bästa. Då tappar jag det totalt och börjar skälla ut dem efter noter. Tillslut tar ena av dem upp en kniv och börjar jaga mig. Jag har nog aldrig sprungit så snabbt i turtlesdräkt. Hela Birger Jarlsgatan utan att stöta på någon. Jag springer in på en tvärgata och rätt in i en blatte som jag egentligen borde vara ännu räddare för, han hade tatueringar upp till halsen och värsta guldklockan osv. Men han såg nog hur rädd jag var för han låtsades känna mig och bad den andra mannen med kniven att lägga av annars skulle han få se. Tack och lov slutade knivmannen jaga mig men när vi sen ringde polisen för att de skulle ta fasta på vem och var tjejen var så kunde de inte hitta någon på platsen. Hoppad verkligen allt gick bra med henne. Jag grät mig genom den natten.  känns sjukt mär jag tänker tillbaka, tänk att det faktiskt hände. Önskar nästan det var en påhittad historia!  ett annat år var jag the ring.