Styrkan av tvånget.

Idag var egentligen ingen vidare dag. Vaknade med känningar av depressionen och tänkte jahopp, det är så här dagen kommer vara - lika bra och vara hemma. Skita i allt och alla. Men så ringde familjen och bad oss komma ut för en dag på landet med lite jobb men ändå mer umgänge. Initialt sa kroppen och sinnet nej. Men tvånget satte fart i mig. Tänkte efter en stund - nej, jag tänker inte stänga in mig hemma och tycka synd om mig själv idag. Så vi åkte ut, fick hjälpa till och plantera lök och potatis. Blev bjudna på mat och trevligt sällskap. Ibland kan det vara bra och tvinga iväg sig på saker man kanske initialt inte känner för. För vem vet, det kanske slutar med att man jävligt roligt i slutändan. ❤️