När verkligheten slår till...

Sitter här ännu en gång och vet inte riktigt var jag ska börja... Har idag varit på US i Linköping. Överläkaren där har lyckats begränsa ner orsakerna till min höftsmärta som jag gått med i snart 3 år till två möjliga diagnoser. AS (Ankyloserande spondylit) eller PsA (Psoriasisartrit). Båda är kroniska och något jag kommer behöva leva med resten av livet. Inte nog med att jag ska behöva bekämpa en jävla depression så kommer det här som ett jävla brev på posten.... Ärligt talat, är det något mer som världen/ödet vill kasta på mig? Lika bra att få det överstökat...  Det är nog mest troligast att jag PsA då hudsjukdomen Psoriasis finns i familjen... Däremot har jag aldrig haft några synliga utslag. Men läkaren på US förklarade för mig att man kan gå symptomfri i huden medan psoriasisen sätter sig på lederna istället. Så har verkligen inte världens bästa dag idag. Nu väntar ytterligare undersökningar. En magnetröntgen ska göras men med den svenska vården i ett nötskal kommer jag behöva vänta... det kunde ta upp emot 6 månader fick jag det förklarat för mig.  Jag är så färdig med sjukdomar och problem... fan ta det här...