”Men sök hjälp!”
Psykisk ohälsa. Jag önskar inte ens min värsta fiende det lidande som kommer med att vara sjuk i depression eller annan psykisk ohälsa heller för den delen. Varför kanske du tänker då som läser det här? Till och börja med är inte samhället gjort för att du ska vara sjuk en längre tid. Du ska helst endast vara sjuk i max en vecka sen ska allt vara bra igen och du ska återgå till din sysselsättning. Kraven som ställs på dig som individ av samhället är inte små om vi säger så. Enligt Folkhälsomyndigheten (2021) finns det en rad riskfaktorer inom arbetet som påverkar vare sig du utvecklar psykisk ohälsa eller inte: Om du som person arbetar i en miljö där det inte finns möjlighet att du kan påverka samtidigt som kraven är höga leder till ökad risk för att utveckla depression. Om du som person arbetar i en miljö där det förekommer mobbning eller konflikter ökat också risken för att du utvecklar symptom på depression. Att arbeta i en miljö där pressen är hög samt små möjligheter till att kunna få något för det ökar risken för att du blir sjuk och utvecklar depression. Folkhälsomyndigheten (2021) Av egen erfarenhet kan jag säga att psykisk ohälsa är väldigt centralt i dagsläget och det poängteras ofta hur viktigt det är att få hjälp av sjukvården med insatser i ett tidigt stadium. Men hur ser statistiken ut egentligen? En statistiskt rapport från Folkhälsomyndigheten (2022) visar att andelen kvinnor och män som uppgav att de hade lätta eller svåra besvär när det kommer till psykisk ohälsa skattade sig 50 respektive 40 procent år 2006. När man då tittar på dagsläget och hur män respektive kvinnor skattar sig idag kan det klart och tydligt iakttas hur ökningen skjutit i höjden. Både för kvinnor och och män. 2021 siffror visade att hela 70 procent kvinnor och 50 procent män ansåg sig ha lätta samt svåra besvär. Det är skrämmande siffror. Tittar man vidare hur många kvinnor respektive män som faktiskt får hjälp så ligger de siffrorna på följande nivåer: ”År 2020 fick 7,3 procent av tjejerna och 5,5 procent av killarna i åldern 18–29 år psykiatrisk vård. För killar var den vanligaste orsaken adhd, medan det för tjejer var ångest- och stressyndrom (huvudsakligen ångest). Andelen som vårdats för ångest- och stressyndrom var dubbelt så hög bland tjejer som bland killar”. (Patientregistret). Att så få personer med psykisk ohälsa faktiskt får hjälp är skrämmande oavsett kön. Det bidrar även till att så få söker hjälp. Av egen erfarenhet kan jag säga att det går alldeles för långt innan man får hjälp och att du som person verkligen måste vara på absoluta botten innan vården agerar. Jag minns själv hur jag fick kämpa för att överhuvudtaget bli tagen på allvar av läkare. Så här är det oavsett vad du söker för. Du blir ofta misstrodd som patient inom vården. Av egen erfarenhet har det hänt något otaliga gånger när jag sökt hjälp. Vare sig vi pratar om psykisk ohälsa eller vanlig sjukvård. Jag minns fortfarande första gången jag sökte hjälp för min kroniska sjukdom: reumatism, då fick jag höra att jag var otränad eller att smärtan i min höft berodde på menscykeln. När jag sen fick gå på sjukgymnastik för vården trodde att det handlade återigen om träning. Det tog 1 1/2 år för att få diagnosen reumatism och under hela den tiden mådde jag ärligt talat skit. När jag sen sökte hjälp för psykiska ohälsan för första gången 2018 var det ännu värre. För det första fick jag vänta på att ens få en tid i 6 månader på psykiatrin. Då hade jag dagliga suicidtankar, var mitt uppe i universitetsstudier och praktik som förskollärare. Det blev bättre när jag fick börja med antidepressiva och jag blev friskförklarad. Spola fram bandet till 2021 där jag förlorade mitt jobb och jag föll återigen ner i hålet i samband med min dotters födelse. Här vill jag ändå ge en eloge till vårdpersonalen på BVC och förlossningen. De snappade upp min psykiska ohälsa snabbt och satte direkt in behandling. Det är fortfarande tufft för mig och jag är inte frisk än men det känns lite ljusare nu. Det är tufft och vara sjuk, du måste vara så pass frisk att du orkar kämpa. Dagligen tänker jag på dem som inte orkar kämpa. De förtjänar bättre.