Kära samhälle, politiker, krönikörer och skribenter…

2 år. Så länge har vi levt med denna pandemi. Många har förlorat familjemedlemmar, partners och andra närstående av olika slag.  Sverige må ha varit långsamma på bollen med restriktioner och vaccinering men det har blivit bättre. Det har varit tufft för oss alla och inte minst för dem som är i riskgrupper. Men nu så här två år senare börjat tongångarna låta annorlunda: nu ska det lättas på restriktioner, oro inför hur många doser man behöver ta börjar yttras, politiker börjar härja med varandra om vad som är acceptabelt i samhället eller inte etcetera etcetera.  Jag kan inget annat än och känna en djup besvikelse över hur personer helt och hållet tappat fattningarna…   Nu går politiker, skribenter och krönikörer ut och kritiserar pandemihanteringen då nya restriktioner infördes här i veckan. Har allt vett försvunnit? Ja väldigt många människor har tagit vaccinet och det hjälper människor från att bli svårt sjuka minskar chansen för att dö. Sist jag kolla så har vi fortfarande stor spridning i samhället pga omikron, visst mutationen är mild men om vi tänker snäppet längre: den är inte mild för alla.  För det finns dom som inte kunnat ta vaccinet, på grund av olika orsaker: det är cancerpatienter och andra vars immunförsvar är för svagt för att ens få det grundläggande skyddet från dos 1 och 2. Sen är barnen i vårat samhälle fortfarande inte vaccinerade, vilket i sin tur skulle kunna påverka lärarna, skulle förskollärarna och lärarna bli sjuka kollapsar samhället. Sist jag kolla så har inte vårdplatserna ökat i Sverige heller. Detta är heller inget lättlöst problem, visst du kan ösa in pengar in i vården men att utöka personalantalet tar tid, vi kan inte bara trolla fram fler sjuksköterskor, undersköterskor, läkare m.m. Så jo, vi behöver fortfarande restriktioner.  Detta borde vara självklart… men tydligen inte i dagens Sverige. 🤷‍♀️