Ibland så gråter jag...

"Det går över"  "Jaha men inte undra på att du mår som du mår när du tänker så där""Tänk positivt"Depression.Det är helvete att leva med. Det går inte över. Du medicineras, men det är enbart symptomen du behandlar. Det mörka och svarta har tagit över och du behöver hjälp och ta dig ur. Ibland hjälper det och ibland hjälper det inte alls. Men det är lika viktigt att prata om det. För pratar du inte om det då kommer mörkret.  Ibland är det nattsvart. Du ser inte vart du är eller var du ska. Du känner dig vilse och bortglömd. Du känner skam och skuld för hur du kunnat låta det gå så långt. Det går upp och ner. Ibland ler du och ibland skrattar du. Men det betyder inte att du är botad. För bakom alltihop ligger du i forsterställning och vill bara att allt ska få ett slut. Ibland är det som en mur. Vissa gånger finns den bara där och du kan lätt klättra över den. Ibland kommer den mot dig med sån kraft att du inte hinner väja för den och den kraschar, rakt in i dig. Du får svårt att ta dig loss och få bort allt bråte över dig. Det är en daglig kamp.Det finns alltid där, lurpassande i bakgrunden redo att attackera dig. Hade jag kunnat hade jag rest tillbaka i tiden. Innan allt blev så mörkt och svart. Skakat om mig själv och krävt att jag skulle söka hjälp mycket mycket tidigare. Innan allt blev så svart. Ibland känner jag mig hopplös, maktlös och orkar inte mer. Ibland så gråter jag. Ibland så ler jag, vissa gånger skrattar jag och jag känner mig rätt okej. Men det betyder inte att jag är botad. För det är en daglig kamp. ... Och det är okej. För efter mörkret, stormen och efter att du fått bort allt bråte kommer förhoppningsvis solen och kampen börjar återigen. ... Och det är också okej.