Ibland gör livet en u-sväng, på ett positivt sätt.

För ungefär 12 år sen skulle jag precis börja första året på gymnasiet, jag minns hur pirrig och nervös jag var. Hur jag oroade mig över att hitta nya vänner och om jag hade valt rätt utbildning... nu, en sisådär 12 år senare kan jag inget annat än och tänka nej, jag valde rätt. För om jag inte hade gjort de val som gjort i mitt liv hade jag inte suttit här idag. Jag hade aldrig hållit i och fortsatt plugga till lärare, jag hade tillexempel aldrig träffat den man som äntligen fick mig och känna riktig kärlek - på riktigt. Jag hade aldrig stått här i dagsläget och i ärlighetens namn kunnat säga att jag ska bli mamma. För under en period så fanns det inte i korten för mig. Mycket av det berodde på rädsla. Rädsla för ansvar, rädsla för potentiellt kaos, rädsla för om jag skulle bli en bra mamma och om miljön runt omkring mig var den bästa. För mycket har förändrats, men framför allt så har jag själv förändrats, eller nej utvecklats. Jag har insett mitt värde; att jag förtjänar att bli älskad, upplyft och accepterad för exakt den jag är. Det har inte alltid varit så. Men sen kom du och bönan in i mitt liv och allt bara vändes upp och ner. För i ärlighetens namn när vi satt där hemma hos mig där i december, hade jag aldrig kunnat ana att allt det här underbara skulle få hända lilla mig.  Niclas, tack för att du är den du är och för att du kom in i mitt liv, precis när jag behövde det som mest.