HBTQIA

När jag var liten, var jag annorlunda, på många olika sätt. Det tog lång tid för mig att inse vem jag var. Jag kommer ihåg hur jag i skolan verkligen hade svårt att acceptera vem jag var. Jag ansåg att det var något fel på mig, jag var inte normal och det här var något jag brottades med väldigt länge. Det tog flera år för mig att acceptera mig själv för den jag var. Jag märkte tidigt hur jag drogs till både tjejer och killar men jag hade ingen aning att det var något som hade ett namn eller ens ansågs vara normalt. Detta är inget jag förstod lika tidigt. Jag var också rädd för att erkänna det för mig själv, väldigt mycket på grund av att jag redan var annorlunda och blev retad för det. Det tog så lång tid som till högstadiet innan jag fick höra om HBTQ-rörelsen. Nästan direkt kände jag att det här är något jag borde läsa mer om. Vilket jag också gjorde och det var då jag kom i kontakt med termen bisexualitet. Att attraheras av både män och kvinnor oavsett kön. Det var som om något lades på plats inom mig. Jag insåg efter att ha känt mig vilse i mig själv äntligen hittade rätt. Det var inte lätt under en period men jag hade familj som stöttade mig och accepterade mig för den jag var. Det har jag också fortfarande. Ibland får jag frågor om det, jag sitter inte på alla svar men jag försöker så gott jag kan att svara på dom. Men jag är glad över att jag lyckades acceptera mig själv för den jag var till slut.