Kapitel 19 - New friends

Previous: Morgonen där på vaknade jag med en tjock klump i halsen och en rinnande näsa. Perfekt, tänkte jag. Nu hade jag en ursäkt att slippa skolan. Jag letade efter min telefon och ringde Kendall och sa att jag hade ont i halsen och var förkyld och därför inte skulle komma idag. Hon skrattade bara åt mig och sade att hon inte hoppades att jag stannade hemma för att jag inte ville träffa Chaz. Jag förnekade att det var så men jag tror nog att hon förstod. När vi hade lagt på gick jag ner och hämtade frukost och la mig i sängen och tittade på PLL. Alla bilder är tagna från Weheartit.com Kendall’s perspektiv: Jag blev väckt av att min telefon någonstans i rummet ringde. Så jag reste mig upp och började leta efter den. När jag funnit den svarade jag och i andra änden så hörde jag en sömnig Charlee. Hon berättade att hon var ‘sjuk’, och jag funderade på om jag ens skulle tro på det. Det var väl ganska uppenbart att det var pågrund av gårdagens händelse hon inte ville gå till skolan. Jag förstod då att denna dag skulle jag få spendera med Ryan och Chaz, kanske bara Ryan då säkerligen Chaz inte heller ville gå till skolan av samma anledning som Charlee hade. Så denna dag skulle jag troligen få spendera med Ryan och hans läskiga kompisar, eller något sånt. Eftersom att klockan ändå var halv sju när Charlee ringt så bestämde jag mig för att gå ner å äta frukost istället för att gå och lägga mig igen. När jag kom ner så satt ingen vid matbordet. Det låg dock en gul post-it lapp på bänken där det stod att Sharon var på jobbet, och att Martin också var på jobbet och att det fanns pannkakor i kylen. Jag funderade på varifrån hon fick tid till att göra pannkakor när hon jobbade hela tiden samtidigt som jag gick mot just kylskåpet för att ta ut fatet med pannkakorna på. Jag satte ner de på bordet och tog fram sirap och mjölk innan jag satte mig ner och började äta. Ryan kom ner cirka tio minuter efter och satte sig ner framför mig och började att lassa upp ett lass med pannkakor på sitt fat. “Ser ut som att du får dras med mig hela dagen idag.” Yttrade jag mig och flinade mot Ryan som såg ut att inte fatta ett skit. “Vadåra?” Frågade han. “Charle är “sjuk”.” Flinade jag och gjorde citattecken vid ordet sjuk. Han skrattade. “Jo, alltså jag pratade ju med Chaz i morse, han är också sjuk så det blir bara du och jag.” Han höjde handen menad till en high-five och jag slog till hans hand. “Skönt å slippa de där två brutalt hajpiga kiddsen…” Skämtade jag och Ryan skrattade högt. Jag gick sedan upp på mitt rum för att klä på mig och sminka mig och så vidare innan Ryan ropade på mig att vi skulle åka. Väl inne i skolan så var det första jag gjorde att sucka. Första lektionen var idrott, och bara för att det var ett av mina favorit ämnen så hade jag glömt mina idrottskläder hemma. Eftersom att jag hade idrott tillsammans med Ryans klass så gick jag med honom ner och när han gick bort mot omklädningsrummen gick jag ner och satte mig på läktaren. Jag hann sitta där i två minuter innan vår idrottslärare Patric kom fram till mig. “Tjenare kentie! Hur är läget?” Frågade han och log stort. “Bara bra, själv då?” Frågade jag och flinade lite åt det brutalt fula smeknamnet han använde. “Jo de är väll bra, men vart har du kläderna?” Frågade han förvirrat. “Hemma…” Muttrade jag Han skrattade. “Jahaja… Bättre lycka nästa gång Kent.” Han började gå bortåt mot ett gäng killar som just kommit ner och satt sig en bit bort på läktaren. Snart kom Ryan ner och satte sig bredvid mig. “Är du säker på att Patric inte har någon form av diagnos?” Ryan brast ut i garv. “Skojar du? Han har typ allt man kan ha gånger 100. Galen man det där.” “Haha, jo.” Snart drog lektionen igång och Ryan försvann ut i salen tillsammans med alla andra. Kvar på läktaren satt endast jag. När jag såg att Patric var påväg mot mitt håll så plockade jag snabbt upp mobilen och skickade iväg ett sms till Charlee. ‘Du är ond som låter mig sitta ensam på läktaren å se på när svettiga ungar springer runt i en sal och hoppar över bänkar samtidigt som jag får dras med han som tror jag heter Kent.’ Jag tittade upp på Patric som stod farligt nära mig och log. “Så vad gjorde du i din lilla långhelg då?” Frågade han samtidigt som han skrek ‘bravo’ åt några som kutade runt salen. Jag skrattade till. “Inget speciellt…” Svarade jag. “Pluggade bara.” Ljög jag för att inte avslöja den lilla incidenten. “Men de e bra, det kommer man långt på här i livet. Igår då, varken du, Charlee, Chaz eller Ryan var här.” Suckade han och lät ledsen. “Ryan å Chaz kom väll på hockey träningen?” Frågade jag. “Just det ja… Hade jag glömt, många ungar å hålla reda på!” Han kollade ut på eleverna och sekunden efter hoppade jag till av hans höga stämma som skrek. ‘KOM IGEN DÅ SLÖFOCKAR, VATTEN PAUS OM FEM!!” Patric försvann och kvar satt jag där på läktaren. Ett sms från Charlee trillade in i inkorgen och jag läste igenom det. ‘Låter väll helt ok tycker jag, om du specificerar dig på killarna så att säga…’ Jag log fånigt och knappade in ett snabbt svar innan Patric kom fram igen och sa att “även fast jag inte var med på lektionen så var jag med och fick inte hålla med mobilen” innan han sprang iväg igen. Den logiken. Snart hörde jag en flåsande elefant komma klampande mot mig där jag satt på läktaren. Elefanten som var en kille ifrån Chaz och Ryans klass satte sig ner en bit ifrån mig och flåsade högt samtidigt som det kom små stön ifrån honom. Patric kom snabbt fram springandes till honom. “Tyler hur är det fatt!?” Flåsade han och lade en hand på hans axel. “AJ!” Skrek han och ryggade undan ifrån hans hand. “Ojdå, vart har du gjort illa dig?” Frågade Patric honom fundersamt. …. Nej han hade just inte praktiskt taget buffat han på axeln och inte märkt hans reaktion. “Axeln!” Utbrast han. “Okej! Det är ingen fara Ty lägg dig ner här så springer jag och hämtar Maria!” Maria var vår skolsyster. Han lade sig ner och grimaserade med ansiktet samtidigt som hans axeln tog i bänken. “Kendall! Hjälp killen.” Sa han och sprang iväg mot utgången. Jag kollade mot den skuttande Patric och sen tog jag ett kliv ner mot Tyler. En av de snyggare killarna här på skolan, han hade ljusbrunt hår som var blött och klibbigt av svett och bruna ögon som emellan åt öppnades men stängdes snabbt igen av smärtan i hans axel, vad jag antog. Han såg på mig. “Vill du ha vatten?” Frågade jag för att inte bara stå och klo som ett fån. Han nickade. Okej, så skulle jag bara hitta vatten. Jag gick iväg för att leta efter hans vattenflaska och hittade en som det stod ett nummer på och Tyler. B med svart markeringspenna så jag tog tag i den och skyndade mig mot Tyler igen. När jag klivit upp på läktaren så räckte jag fram den till honom och han tog snabbt tag i den och klunkade i sig massor av vatten. När han andfått svalt ner det sista flämtade han ett ‘tack’ och la den på sidan om sig själv. Jag satte mig sedan ner och funderade på vad jag kunde göra. Jag kollade runt i salen och upptäckte att det stod ett flertal tjejer och glodde även några killar skrek åt honom att sluta mesa dig. Jag fastnade med blicken på en låda med trasor i och tog upp en trasa. “Här.” Sa jag och började torka bort svetten som rann i hans ansikte. Snart kom även skolsystern och Patric tillbaka och jag flyttade lite på mig. Jag hörde hur Maria rabblade upp massor av frågor och tillslut bad hon Patric att ringa efter en ambulans och då gick jag därifrån. Skador var bara för hemska.