Chapter 6 - Waiting.. and waiting and waiting

Previous: Nu var det bara att åka hem och vänta, vänta på ett telefonsamtal. Egentligen, tänk hur många det var som provspelade för filmen, och hur stor chans har jag att få rollen? Och hur stor chans har vi båda att komma med i filmen som de stvå bästa kompisarna. INGEN typ. Kanske 0,00000001 chans. Men vad gör det? Aja, vi ville det här, så vi måste gå igenom det tillsammans. Nu skulle bara mobilen ringa och vi skulle få ett besked, så det var bara att vänta. Vänta, och att vänta.   Alla bilder är tagna från weheartit   *Serenas perspektiv*   Vi var så uppspelt, vi ville verkligen veta om vi hade fått rollerna eller ej. Väntan var liksom olidlig, vi ville veta nu. Sedan filminspelningsdagen hade vi suttit ihop, och om inte jag sov över hos Jatline, så sov hon över hos mig. Mobilerna hade vi med oss överallt, och vi satte de aldrig på ljudlöst. Jag började misstänka att våra föräldrar snart skulle ta våra telefoner ifrån oss, eftersom att de snart skulle inse att vi hade blivit besatta av de.   Dagar passerade och till en början satt vi bara inne utan att göra någonting om dagarna, men snart insåg vi att det gjorde det hela mycket, mycket värre. Idag var det tisdag och nu kände vi för att shoppa och dricka starbucks. Åh herregud vad jag började bli beroende av starbucks. Det var helt sjukt. Om det gick en dag utan att jag fick något från starbucks, så tror jag att jag skulle vara otroligt irriterad under hela den dagen, och det var ju ganska sjukt att det var så.   När vi hade shoppat hela dagen, så slutade det med att vi satt i mitt rum med en varsin stor kopp te, medan vi gick igenom dagens skörd. Jatline lastade upp tröja efter tröja, jeans efter jeans och jag stirrade och nickade trött, och sa att allting var jättefint. Plötsligt hörde jag en stark ringsignal. Både jag och Jatline hoppar högt, och springer runt som yra höns, innan jag tar upp min mobil och säger: "Serena Starr." "Jag vet vad du heter, gumman. Jag har ringt dig ett antal gånger.." "ALEX OMG NEJ! ÅH JAG TRODDE DET VAR DE SOM SKULLE BERÄTTA OM MAN HADE FÅTT ROLLEN ELLER INTE!" Exploderade jag. Det blev tyst ett tag i luren tills jag hörde att han svalde, "förlåt". Jag visste att jag hade sårat honom väldigt mycket. "Asså åh förlåt, men jag har bara vart så spänd, för att de ska ha ringa. Förlåt, okej? Ja menade inte så." "Det är helt lugnt", sa Alex i andra änden. "Bada senare?"   När vi precis skulle åka ner till sjön för att ta ett kvällsdopp med killarna så började Jatline's mobil att ringa. Vi båda som sprungit omkring som yra höns, för att hitta våra badkläder, hoppade högt av upphetsning. Jatline sprang fram till mobilen och förde den till örat: "Jatline Vega här." Jag höll andan och lyssnade till samtalet. Det lät som att det var en stark, mörk mansröst i andra änden. Jag stirrade på Jatline, och hon pratade lite till och sprack sedan upp i ett jättestort leende. De pratade i ytterliga 20 sek, innan Jatline la på och sprang fram och kramade mig så hårt så att jag nästan ramlade baklänges.g "JAG FICK ROLLEN!" Skrek hon. "Omg, fick du?! Asså åååh grattis!" Jag var lika hypad som hon och jag kramade hårt tillbaka. Vi dansade omkring som två hyperaktiva kaniner, och jag var väldigt glad för Jatline's skull, men jag ar ändå lite orolig att inte jag skulle få rollen, och därför behöva spendera sommaren foreveralone. Dock hade jag ju Alex, men han brukade alltid åka bort några veckor.   När vi sedan kom ner till stranden sprang Jatline fram och hoppade på Jesper. "Jag fick rollen!" Hon snubblade och landade precis på honom. "Ouuf aj, klumpis, men vad awesome! Grattis gumman!" Sa han och gned sig på ett rött märke, som Jatline hade åstadkommit på hans arm. Sedan slängde hon sig på Alex, men lite försiktigare. "Ledsen för din arm, Jesper!" Sa hon och skämdes lite. "Det är okej, men bara för att det är du", sa han och log mot henne innan han tog hennes hand och det började springa ner mot vattnet. Jag tittade på Alex, som tittade på mig med höjda ögonbryn. "Tänkte du stå där eller ska du komma och sätta dig och ge mig en kram?" Jag ruskade på huvudet, och satte mig försiktigt bredvid honom och lutade mig mot hans axel, och sa: "Du är min bästa killkompis." Han log, "du är min bästa tjejkompis." "Hur är det?" "Bra.. jag önskar verkligen att jag också kommer få rollen. Tänk om jag sitter ensam när Jatline åker till Holywood, och du åker på semester med din familj.." Jag tittade upp på hans ansikte. "Då fixar jag så att du kan åka med oss, i så fall, men du kommer få rollen så det kommer inte behövas." "Tack, Alex. Du är verkligen bäst." "Tackar och bockar." När Jatline och Jesper kom upp ur vattnet skrattade de och knuffades. De kom fram till oss och ruskade på deras huvuden så att det stänkte vatten på oss. "Oh you did'nt", sa jag och gick fram till min strandbag, och hällde ut vatten från min vattenflaska på de. Vattnet var iskallt, och de skrek. Så var kriget i gång. Jatline tog mina armar och Jesper mina ben och slängde mig i vattnet. Jag skrek medans de skrattade. Blubb, jag kom upp till vattenytan. Håret låg slickat bakåt, och jag såg säkert ut som en dränkt katt. Jag hörde att Alex också skrattade, och tillslut skrattade jag också.   Vi fortsatte leka i flera timmar, och när vi var på väg hem så tittade jag på mobilen. Ett missat samtal från ett nummer jag inte kände igen. Jag fick panik. Jag tryckte på ring upp, och några signaler gick fram, och en mansröst svarade ett barskt, "hallå." "Hej jag heter Serena Starr, du hade ringt mig.." , började jag. Det var tyst ett tag och sedan harklade han sig och sade, "ja, visst ja. Jag ringde angående rollen." Ett hopp tändes i mig, men släcktes när han fortsatte, "du skulle ha fått rollen, men du svarade inte, så v var tvungen att ge den till någon annan, med tanke på den korta varslen." Jag var helt tyst. Om jag bara hade stannat hemma, hade inget utav det här hänt. Jag var så sjukt irriterad. "Men... kan ni verkligen göra så?" Frågade jag mellan sammanbitna tänder. Jatline, Alex och Jesper tittade frågande och med lite oro i deras blickar, på mig. "Ja, alltså.. Egentligen inte, men vi var tvungna." "Så jag får inte rollen?" "Ledsen Serena, men det verkar inte som det." Han sa hejdå och la på. Jag tappade mobilen i sanden, och Alex tog upp den. Han tog tag i mina axlar, och frågade, "vad hände?" "Jag skulle få rollen, men jag missade samtalet, och nu har de givit rollen till någon annan." Sa jag. "Men så kan det ju inte göra?!" Nästan skrek Jatline. "Tydligen så jo." "Vi ska lösa det här!" Sa Jatline med sammanbitna tänder.