Chapter 5 - Some are staying in school while others are staying here and there with a bottle of booze

Previous:  Efter den lilla stunden av presentationer började vi alla gå mot dörrarna till skolan. Vi var alla nervösa, eller okej jag och Kendall var nervösa. Ryan och Toby såg kolugna ut. Det slog mig att det var väldigt många ute på skolgården som puffade på Toby, hälsade och gjorde handslag med honom. Var han populär på något sätt eller? Jag hade ingen aning, men om jag väl hade tyckt att det var många som hälsat på skolgården, så var det inget mot här inne. “Heej Toby”, hördes överallt, från tjejer främst. Sedan minst lika många, “Tjo man, är det bra eller?” Jag och Kendall utväxlande en lång och frågande blick, och sedan skakade vi på huvudet. Vi fortsatte gå med Toby, men Ryan gick därifrån med ett tys “hejdå” och anslöt sig till ett gäng med några killar. Toby fortsatte såklart gå på och stannade plötsligt vid några killar och började snacka. Det var rätt stelt. Efter ett tag sa någon, “vad är det för tjejer du har med dig?” “Jo, det är kind off min syster Charlee”, sa han och pekade på mig, “och sedan hennes snygga kompis Kendall. De är utbytesstudenter från America.” “Ahaa, American girls. I do like you girls.” Sa en kille och kollade oss rätt i ögonen. “Försök inte, Charlee har pojkvän och det har säkert Kendall också.” Sa Toby och flinade lite. “Pojkvänner? De kom ju precis hit”, sa killen och skrattade. “I America, dumbass.” Sa Toby. “Jaja, whatever”, sade killen och vi fortsatte med Toby längs korridorerna. “Jag tror vi ska samlas här”, sa Toby och höll upp en dörr till något som såg ut som en aula. Alla bilder är tagna från weheartit.com och google. Kendalls perspektiv: Jag stod bredvid Charlee och Toby i den stora aulan. Det var fullt med massor av elever runtomkring och inte många lade märke till oss. De var upptagna med att krama varandra och springa omkring som yra höns. En vuxen kvinna, jag antog var rektorn, klev upp på en liten ‘scen’ och höjde en megafon till munnen. Jag höll mig för skratt. Det såg så fånigt ut. “Hej alla ungdomar!” ropade rektorn ut i megafonen. Några ropade överdrivet tillbaka medans de flesta bara stod tysta. “Ser ni fram emot ett nytt och underbart år?” Undra vart Ryan tog vägen, funderade jag. Han bara gick. Han och Toby hade ju bettet sig så konstigt tidigare när vi kom hit. Eller de kanske var normalt? Fast han hade ju inte hälsat med endast en nick till de andra polarna. Jag sökte med blicken efter honom. Men såg han inte. Jag bestämde mig för att inte bry mig så mycket. Han dök väll upp senare. Efter femton minuter hade kvinnan med den stora megafonen i truten pratat klart och vi fick gå till våra respektive klasser. Jag och Kendall hade börjat i samma klass eftersom att vi skulle gå samma inriktning. Men Toby och Ryan däremot gick i en annan. Vi satte oss längst bak i klassrummet och snart kom det en ung lärare in. Han, han var väldigt ung och jag tror jag nyss skådat ett tiotal tjejer få orgasm i ögonen eller något. Jag kollade på Charlee som vände sin blick mot mig och vi båda var tvungna att hålla oss för garv. “Hej! Jag är eran nya lärare.” Han tog tag i en whiteboardpenna och skrev sitt namn på tavlan. ‘Andrew Smith’ stod det. “Jag kommer att vara eran mentor inför detta år, och vi kommer att ha en timmes mentorstid två gånger per vecka. Ni kommer även ha mig i Matte.” Han plockade upp några papper. “Här har jag era scheman, skåpnummer samt kod. Info brev om den första veckan och några papper era föräldrar måste fylla i.” Sade han och började gå omkring i klassrummet för att dela ut papperna. När han var klar med det så ställde han sig framför katedern och harklade sig så att en tystnad spred sig i rummet. “Nu ska vi gå laget runt och säga våra namn.” Informerade han samtidigt som han pekade mot en tjej med brunt långt hår. “Hej, jag heter Emma.” Sade tjejen. “Erica.” Fortsatte nästa. “Richard.” Och nästa… “Megan.” “Jennifer.” “Louis.” “Isaac.” “Alex.” “Tiffany.” “Angelina.” “Alison.” “Vanessa.” “James.” “Simon.” “Zac.” “Tom.” “Alice.” “Kate.” “Jacob.” “Charlee.” Och “Kendall.” Den där rundan var i princip onödig. Jag kunde bara Charlees namn, jag hade redan glömt bort restens… Klockan ringde och vi fick gå ut på rast. Vi letade upp våra skåp och lade in våra saker som vi fått där. Efter lunchen så hade vi ytterligare en samling i aulan och efter det fick vi gå hem. Ryan kom fram till mig och jag log stort. “Hej!” sade jag glatt. Han log stort. “Hej, ska vi dra?” Jag nickade åt hans fråga och kramade Charlee innan jag följde han ut till bilen. Vi satt tysta i bilen. Ingen sade något, ingen hade väll något att säga. Vi kände ju knappt varandra. Han svängde in till vårt hus. Sedan hoppade vi ur bilen och gick in. Det var tomt när vi klev innanför dörren. “De är på jobbet, de brukar komma hem ganska sent eftersom att mamma oftast behövs på sjukhuset och pappa jobbar bara länge och om han inte är på jobbet så jobbar han här hemma på sitt kontor. Så jag brukar oftast vara ensam.” Förklarade han. Det stack till i hjärtat. Tänk att nästan aldrig kunna träffa sin familj på grund av att de jobbar. Jag nickade långsamt. Jag antar att alla familjer har sina brister, till och med de perfekta. Han log och gick in till köket. “Vad brukar du göra efter skolan då?” Frågade jag och gick efter honom in i köket. Han satte sig vid köksön och vände blicken mot mig. “Vara med kompisar, plugga, eller ingenting.” “Aha…” Martin kom hem senare den kvällen och vi åt mat tillsammans. Jag och Ryan satt även resten av kvällen inne i hans rum och bara pratade. Har var verkligen skön. Så lätt att vara med och han kändes redan som min brorsa eller bästa kompis. Jag vaknade nästa dag av att alarmet ringde. Jag reste  mig upp och gick in i mitt badrum för att ta en dusch. Jag tog av mig mina kläder och klev in under den varma strålen. Vaknade till liv igen. Jag tvålade in kroppen och tvättade ur håret ordentligt innan jag var klar och klev ut och torkade kroppen. Sedan gick jag ut till mitt sovrum igen och tog på mig underkläder, ett par ljusa shorts och en vit blus med nitar i slutet av ärmen. Jag fönade håret och sminkade mig sedan. När jag var klar så gick jag ner till köket för att äta frukost. Där satt redan Ryan, precis som igår, och åt frukost. “Godmorgon!” Hälsade jag och satte mig ner mittemot honom. “Godmorgon.” Svarade han och log. Jag började att äta. När jag var klar sprang jag upp på mitt rum. Där borstade jag tänderna och lade ner nödvändiga saker i väskan. Sedan sprutade jag lite parfym på mig innan jag gick ner till hallen för att ta på mig skorna. Ryan kom strax efter mig och vi gick ut till bilen tillsammans. Vi hoppade in och började åka mot skolan. Skolan flöt på hela förmiddagen fram till lunch. Vi fick massor av nya böcker och jag kände hur mitt skåp blev fullare och fullare. När lunchen kom så gick jag och Charlee mot matsalen. Vi ställde oss i kön och väntade på att få ta mat. Det serverades spagetti med köttfärssås och jag var väldigt nöjd över maten än så länge. När vi tagit maten så gick vi vidare till vattnet och mjölken. Charlee gick framför mig och blickade ut över den gigantiska matsalen efter att vi båda tagit vatten. Hon vände huvudet bak för att se på mig samtidigt som hon gick framåt. “Vart ska vi sitta?” Frågade hon. Men jag han inte svara innan ett skri hördes och mat flög upp i luften och landade på Charlee. Hon blundade hårt och höll hårt i sin bricka. Jag kollade på killen som stod framför henne med en däremot tom bricka. Han hade brunt hår och bruna ögon. Han såg rädd ut. “Oh my god, herregud, jesus, förlåt!” Utbrast han och ställde snabbt ifrån sig sin bricka och började ta bort spagetti från hennes hår. Jag skrattade lite åt hanns radda av ord om gud. Charlee lade nog också märke till det så hon kollade lite blygt på honom innan hon skrattade lite lågt. “Det är okej…” Sa hon lite tveksamt. Jag visste att hon inte var okej. Hon hatade kladd, speciellt när det kom i hennes hår och på kläderna. “Det ser verkligen illa ut!” Sade killen. Jag tror inte han insåg hur fel det där lät. “Eller, alltså, du, har mat, överallt… Och mjölk…” Fortsatte han nervöst. Charlee skrattade ännu mer. “Nej, men det är okej.” Han fortsatte torka bort köttfärssås från hennes tröja. “Nej, åh.” Jag flinade. “Tack.” Sa hon och log innan hon tog sin talrik och gick och satte sig vid ett bord. Jag såg på killen med de bruna ögonen. Han såg chockad ut, eller som att han nyss sett ett spöke. Jag log mot honom innan jag satte mig ner mittemot Charlee. Justins perspektiv: Jag slet upp den förbannade bildörren, slängde mig ut mot de två killarna och skrek rakt ut. “Vad fan sa du? Vad fucking sa du?!” Rösten skar sig på slutet men jag kunde för stunden inte bry mig mindre. Jag kämpade mig fram till de två gubbjävlarna som hade följt efter mig hela vistelsen här i New York. Men mina livvakter han ta tag i mig. Jag försökte slita mig ur deras grepp, med det var förgäves. “Ey, ey! Ta det lugnt idiot! Åk hem till Amerika igen din idiot!” Sade den ena killen. Och allt svartnade, jag såg bara rött och jag slängde mig mot den ena killen och slog honom rakt på käften, och ett till slag, och ett till, och ett till. Jag blev in kastad på mitt hotellrum av Scooter. Han var förbannad, redigt förbannad. “Nu håller du dig här inne tills vi kommer och hämtar dig igen!” Skrek han strängt innan han försvann igen. Jag fnös. Jo visst, varför skulle jag vara kvar här när jag kunde gå ut och göra så mycket annat. Typ festa, knulla tjejer, dricka. Så mycket roligare än att sitta här inne på ett överklassigt slampigt hotellrum. Jag slet av mig skorna innan jag gick in till badrummet. Där hoppade jag in i duschen. När jag duschat klart så tog jag på mig rena kläder. En svart T-shirt och ett par svarta skinny jeans. Sprejade lite Hugo boss parfym på mig själv innan jag fixade till håret med vax. När jag såg någorlunda bra ut gick jag ut till sovrummet. Där drog jag upp min telefon ur fickan och ringde Jeff. Jag kollade på klockan som hängde på väggen. 22.00, perfekt. Scooter låg säkert redan och sov så han skulle knappast märka att jag försvann. “Hallå?” Svarade Jeff. “Tja det är Justin.” “Tjena!” “Jag är här i New York, ska vi dra ut på fest?” Frågade jag rakt ut. “Sure, vart är du?” Frågade han. “Spelar ingen jävla roll, vi ses på The Park om tio.” Sade jag och klickade samtalet. Försvann snabbt från hotellrummet och ner till lobbyn. Sedan gick jag ut från hotellet innan jag gick tvärs över gatan och några meter till innan jag såg klubben torna upp framför mig. Snart såg jag Jeff komma också. “Tjena mannen!” Vi hälsade på varandra innan vi drog oss in till klubben. Det första vi gjorde när vi kom in var att gå till baren. Vi beställde varsin drink och satte oss ner vid ett bord. "Så, vad drog dig hit denna gång?" Frågade Jeff samtidigt som han tog en stor klunk av sin sprit. "Scotter och morsan tror de kan tvinga mig att stanna på hotellrummet resten av kvällen." Svarade jag ointressant. "Tufft..." Skrockade han. "Måste finnas en rebellisk anledning?" Fortsatte han. "Jag slog en paparazzi rakt på käften tidigare idag." Skrattade jag. Fastnade med blicken på en brunnet som passerade oss i ett par tighta jeans som fick hennes rumpa att se oemotståndlig ut. Henne skulle jag ha, senare. "Ouff, har vi tuffingen Bieber i staden?"  Jag hällde i mig det sista av drinken innan jag reste mig upp för att gå till baren och beställa en ny drink. "Det kan du ge dig på." Skämtade jag. "Kom nu bror, så raggar vi upp några brudar." Sa jag och gick mot baren innan jag gled ut på dansgolvet med Jeff. Det var varmt och svettigt uppe på dansgolvet, och jag hade tappat bort Jeff för länge sedan och nu stod jag mitt på det stora packade golvet och dansade bland massor av svettiga killar och tjejer ensam. En blond smal tjej med stora pattar kom och gned sig mot mig. Men jag kunde inte klaga, de kunde ha varit värre. Jag kunde ha varit fast inne på hotellrummet och gjort ingenting tänkte jag samtidigt som jag njöt av spriten jag halsade i mig. Och dansade i takt till musiken med den blonda tjejen framför mig. Det hade gått två timmar och jag stod fortfarande mitt på dansgolvet och dansade för fullt, jag hade endast tagit några kiss pauser eller gått iväg för att beställa mera sprit. Men annars hade jag flitigt dansat med alla dessa sexiga brudar. Jeff hade jag fortfarande inte vid min sida, men det brydde jag mig inte en sekund om, jag hade det bra utan honom. Samtidigt såg jag på den femte tjejen ikväll som dansade sexigt framför mig. Jag tittade mig omkring för att se om jag kunde hitta honom, men icke. Han hade säkert redan åkt hem eller så låg han med någon tjej någonstans. Eller, där jag såg jag någon med blont hår. Nej det var en tjej. Jag suckade åt hur alkoholen gjorde så jag hallucinerade och kände hur det dunkade hårt i huvud och kropp på mig. Jag dansade vidare men stötte bara i alla människor runtomkring mig hela tiden och märkte hur de alla trängde sig närmare mig. Det kom nästan för nära och gjorde det alldeles varmt och jag fick svårare att andas. Jag fick smått panik och började tänka på min klaustrofobi, alla de gånger jag fastnat i små utrymmen eller blivit instängd någonstans. Jag knuffade mig uppgivet förbi alla människor som gav mig irriterande blickar och skyndade mig mot dörren som ledde ut. Ut till friheten. Men det kändes som om dörren sprang iväg från mig, för varje steg jag tog blev dörren mindre och mindre. Men så helt plötsligt kom den stora svarta och kalla dörren skakandes upp framför mig och jag försökte förgäves få upp den tunga dörren utan ett lyckat resultat. När den efter minuter kändes det som flög den upp och jag slängde mig mot den svala asfalten och njöt några sekunder av utrymmet och svalheten innan jag kände sura uppstötningar i halsen på mig själv och sedan kräktes jag. Sen blev allt svart. Jag öppnade långsamt ögonen men stängde de snabbt igen när ljuset ifrån rummet nästan bländade mig. “Gubben hur mår du?” Frågade en uppspelt röst. “Käften…” Mumlade jag. Någon lade sin hand på min arm och jag ryckte genast till mig den. “Du måste vakna Justin, snälla prata med mig!” Jag insåg nu att denna någon var mamma, men jag kunde inte bry mig mindre. “Justin…” Snyftade hon. “Vad?!” Fräste jag samtidigt som jag försökte vänja mig vid ljuset. “Hur mår du?” Frågade hon. Jag öppnade ögonen och skannade av rummet, vafan? Vart var jag? “Vart är jag?” Frågade jag. “På sjukhuset.” Svarade mamma lugnt. Jag såg på henne. “Du minns inget va?” Jag skakade på huvudet. “Varför?” Jag lät ointresserad fast det var jag väll också på sätt och vis. Hon suckade. “Du smet ut igår, som vi sa åt dig att du inte fick göra.” Började hon. “Jo jag minns det, men jag minns inte att ni inte sa att jag inte fick gå ut…” “Men vi sa att du skulle stanna på rummet resten av kvällen. Och det betyder att man inte får lämna rummet.”  Klagade hon. “Ni bestämmer inte över mig…” Sa jag bittert. “JO! Jag är för fan din mamma, Justin du kunde ha dött igår kväll! Vet du ens vad som hände? Näe för du drack så jävla mycket att du inte kommer ihåg! Det är farligt Justin! Vem fan vet vad som skulle kunnat hända om de inte ringt oss och berättat vart du befann dig?” Utbrast hon högt. “Men så jävla farligt var det väll inte!?” Skrek jag. “Du blev drogad och somnade i dina egna spyor på gatan! Det är ju för i helvete livs farligt! Tänk om ingen människa hade brytt sig om dig, du hade varit sten död nu!” “Såklart folk bryr sig!” Sa jag självsäkert. “Nej Justin, du är bara en popstjärna i mängden som kraschar och kommer supa ihjäl sig! Vem bryr sig om de hittar dig död på marken? Ingen, du är ju redan på botten. Du kan inte sjunka lägre!” Hon grät nästan när hon skrek till mig. “Fy fan mamma!” Skrek jag samtidigt som jag satte mig upp, men en stark huvudvärk gjorde så att jag föll ner igen och var tvungen att kräkas. Jag böjde mig åt sidan och träffade en hink som stod bredvid sängen. Efter ett tag lade jag mig ner igen och blundade. Mamma lade sin hand på min panna. “De kommer och hjälper dig snart.” Sade hon lugnt. “Rör mig inte.” Mumlade jag till svar. Där fick ni lite ur Justins perspektiv också! Vad tycker ni om bad boy Justin?