Chapter 5 - Aduition

Previous: När jag kom innanför dörren luktade det mat och det vattnades i munnen. Jag hade inte ätit något annat än frukosten i morse. "Hej föräldrar och Linnea! Ropade jag och sprang upp för trappan för att packa upp allting jag hade köpt och för att sätta på mig bikinin under. Efter det sprang jag ner för att äta och sedan upp igen för att hämta strandbagen. Jag satte på mig ett par sandaler och sedan sprang jag och mötte Jatline utanför hennes hus. Hon hade redan tagit fram bilen.   En halvtimme senare var vi framme vid stranden och vi hoppade ur våra kläder, så att vi bara hade bikinis på oss och sprang ut i vattnet där Alex och Jesper redan simmade omkring. Alla bilder är tagna från weheartit Jatilines perspektiv: "NÄSTA!" skrek en person och jag reste mig nervöst upp och gick in igenom den blå dörren som det stod 'Aduition' på. Väl inne i rummet gick jag fram till en liten scen framför en kamera och ett bord med tre personer vid. "Namn?" frågade en av de tre personerna som var en tjej. "Jatiline." Svarade jag. "Okej... Berätta lite om dig själv!" sa hon, hon lät inte särskilt glad. Mer som en arg tant. "Jag är 18 år och bor här i LA, jag går i en musik skola slach dans, teater osv. Och vill bli skådis eller sångare när jag blir stor!" "Okej, sätt igång!" svarade hon bitchigt. -"Jag har ett allvarligt hjärt fel..." Sa jag. "Va?! Vad i helvete? Hur länge har du vetat detta?!" utbrast en av de tre som satt framför mig. "Sen, sen jag föddes." Suckade jag. "Och du inget sade!" skrek han. "Jag kommer dö!" skrek jag också. Jag förstod inte riktigt manuset, men jag fortsatte spela med. "Ja det hoppas jag, jag vill inte ha med dig att göra!" sa han. "Jag kommer sakna dig!" sa jag. "Jag kommer sakna dig med!" svarade han. "BRYT! Du SÖG ut här ifrån!"- Det blev varmt i hela rummet, en varm mjuk omfamnande kännsla. VA? Det var manuset som var helt cp! Ville jag skrika. Helt plötsligt blev det kallt som att någon- Drog av mig mitt täcke och jag låg i min säng. "Upp och hoppa unge!" sa, Serena? Jag såg nyvaket på henne. "Va.. Vad gör du här?" frågade jag. Jag hade alltså bara drömt. "Vi ska på aduition idag!" svarade hon glatt. Juste. "Men vad gör du här?" upprepade jag. "Juste, och den börjar om en timme..." Sa hon och gick fram till min garderob. Jag for upp ur sängen. "En timme!?" utbrast jag och sprang in på mitt badrum. "Japp, jag försökte ringa dig, men du svarade inte..." Jag borstade ut mitt toviga hår och gjorde en fläta som hängde över axeln. Sedan borstade jag tänderna och sminkade mig i samma veva. "Varför så brottom?" frågade hon. Jag spottade ut allt skum jag hade i munnen ner i handfatet och såg på henne. "Vi vill ju inte hamna sisst i kön, och dessutom tar det tid att köra in till city!" sa jag. Hon log ett stort bländande leende mot mig och slängde ett par kläder till mig. "Här, kom ner om 5!" sa hon och vände om i dörrhålet och försvan ut ur mitt rum. Jag drog på mig shortsen och det slöa linnet hon gett mig och sprayade lite parfym på mig innan jag tog min mobil och sprang ner till hallen. Där började jag knyta på mig mina converse. "Ska ni dra nu?" pappa kom ut i hallen. "Japp!" sa jag och tog på mig mina rayban. "Behöver du något? Pengar, bilnycklar?" frågade han. "Nej, jag tror jag klarar mig." Sa jag och slog på min ficka till shortsen. "Bra..." Sa han och log stort. "Hejdå pappa!" sa jag och vände mig om och gick ut till Serena som satt i bilen och väntade på mig. Jag hoppade in bredvid henne och hon körde iväg sekunden efter jag smällt igen dörren. "Ska vi stanna på starbucks?" frågade hon.   Hon syfftade säkert på att jag inte ätit någon frukost. Och starbucks var det första hon kom att tänka på? Hon är ju typ helt over hels in love with it. Poor Serena, kommer bli stamkund på starbucks. Och om några år, när starbucks är helt ute, sitter hon fortfarande där inne på cafeét och dricker isté, caffe eller någon smothie helt ensam. Sedan kommer det in en gammal gubbe som sätter sig vid henne och börjar prata om att det var bättre förr. Det är väll vad gamlingar snackar om. Hur allt var förut, och att allt var så mycket bättre då. Aja, sedan kommer Serena bli så skrämd att hon går sin väg och aldrig mer återvänder till starbucks. Eller, så blir inte starbucks 'ute'. Nej så är det nog. Jorden kommer invaderas av starbucks och dess caffe. Sedan kommer allt handla om caffe, isté och smothies. Det är vad alla kommer att dricka. Vad alla kommer prata om och så vidare. "Hallå? Jatiline?" serena knuffade mig i sidan. Juste, verkliheten, audition, starbucks. "Ja, ehm visst!" svarade jag. Hon svängde in till starbucks och sprang snabbt in på starbucks för att beställa, vad hon nu skulle beställa. Jag börjde mig fram och kopplade in min mobil till högtalarsystemet. Och skulle precis sätta på en låt när ett tjut hörde, som ett billarm. Jag kollade upp och såg en svart stor bil en bit bort attakeras av människor. Wtf? Var människor verkligen så desperata att de klättrade på folks bilar nu för tiden. Jag fortsatte kolla och snart kom det två stora männ och började jaga bort personerna som klättrade på bilen. "Backa från bilen, ge plats, se upp, flytta på er!" jag var helt konsentrerad på händelsen att jag inte ens märkte att Serena kom tillbaka. "Här." Jag hoppade till. Serena höll fram en rosa smothie till mig. "Vad händer där borta?" frågade hon. "Vet inte, folk klättrar på bilar nu för tiden, vet du det?" svarade jag. "Absolut, visste inte du det?" skrattade hon. Jag satte på en låt på mobilen och lutade mig sedan tillbaka.     "Namn?" frågade en helt ointreserad tjej som satt bakom en disk. "Jatiline Vega." Svarade jag. Hon knappade på datorn och sedan gav hon mig en lapp med ett nummer på och ett manus. "Väntrummet ligger ditåt!" sa hon och gjorde samma sak med Serena innan vi sprang in till den stora salen med massor av männsikor i. Jaha. Jag låg bokstavligt talat upp och ner vänd på den oranga plaststolen i väntrummet. Det hade gått tre timmar nu. Och Serena var iväg för, låt mig räkna, sjunde gången på starbucks som lyckligtvis funnitst utanför denna stora byggnad. Vi hade inte flyttat oss framåt på 20 minuter då jag anade att det var lunch för juryn. Och det var det även för oss. Vart var Serena? Mina ben dinglade over ryggstödet och jag låg med huvudet över själva sittdelen och lyssnade på musik i mina hörlurar. Helt forever alone. Det var alldeles för varmt här inne, och jag var inget annat än avundsjuk på Serena som var ute i friska luften just nu coh drack isté med henne och sig själv. Bättre än att sitta här och spana efter snygga killar som det inte ens fanns några av. Konstigt nog var det bara massor av tjejer här. Kanske var det bara en tjejroll som söktes. Men det borde ju funnits något för killar. Jamenar, det borde iallafall vilja vara här, ett rum fullt av tjejer som stinker svett blandat med parfym. Just i det ögonblicket såg jag en kille med mörkbrunt spretigt hår och bruna ögon gå förbi mig. Jag fick genast ett ryck och ramlade av stolen och därmed hamnade jag på golvet. Han såg på mig och skrattade lite innan han fortsatte vidare. Jag slog ner huvudet i golvet. Åhnej. "Upp och hoppa, jag har med mig mat!" Serena! JA! Jag reste mig upp ochsträckte mig efter påsen hon höll i. Subway. "Ta det lungt, det är inte så att den springer iväg eller så!" skrattade Serena. "Jaja, ge mig." Sa jag och satte mig ner på den oehört osköna stolen igen. På ett mer normalare sätt denna gång.   "Nästa!" skrek någon. Serena reste sig upp och jag gjorde detsamma. "Din tur gumman, lycka till!" sa jag och kramade om min kompis. Sedan gav jag henne en lös spark på rumpan. "Tack." Sa hon och gick in genom den blåa dörren det stod audition på. Jag satte mig nervöst ner igen och läste igenom replikerna jag skulle säga inne framför juryn igen, och igen. Snart var det min tur. Herregud, jag vågade inte det här. Tänk om det skulle vara lika hemskt som i drömmen. Nej, nej det kunnde det inte vara. Jag tog ett djupt andetag. Fan. Jag knappade snabbt in Jespers nummer på mobilen. Tre signaler gick fram innan han svarade. "Tjenare sötnos!" "Jesper, jag vågar inte..." Utbrast jag. Var jag verkligen så här feg? Tydligen... "Haha, vad vågar du inte?" frågade han. Självklart hade vi inte berättat för våra bästa kompisar. Så dumma vi var. "Provspela för filmen." Svarade jag på hans fråga i alla fall. "Haha, men gör inte det då?" skrattade han. "Lätt för dig att säga, du sitter säkert framför tv:n och spelar tv:spel och äter dig tjock på chips och dricker coca-cola light i hopp om att inte bli lika fet som du skulle blivit om du drack vanlig cola, fast egentligen vet du att det är onyttigare med light, för det är konstgjort socker och stannar i kroppen för evigt och det är inte bra, jag menar. Vem vill ha socker som flyter omkring i din kropp resten av ditt liv? Huh? Du har inte suttit i en kö i fem timmar och ska nu ställa dig inför en jury och skådespela!" Slängde jag ur mig. "Aotch!" sa han. "Förlåt, jag bara. Åh!" "Haha, vad du är sysslar med så är jag säker på att du klarar det finfint!" "Tack." "NÄSTA!" skrek någon. "Hejdå Jesper!" "Hejdå?" han måste verkligen undra vad det var jag höll på med.   Jag klickade samtalet och reste mig upp. Sedan gick jag in genom den där blåa dörren som det stod audition på. Gick genom en lång korridor och kom fram till en stor vit duk och satt fast i taket och fortsatte sedan ner på golvet. Framför den vita duken stod det en kamera och bredvid kameran satt det tre personer som log mot mig. "Hej vad heter du?" frågade en av dem. "Jatiline Vega." Svarade jag. "Okej, hur gammal är du?" "Jag är 18 år, jag fyllde i maj." "Vart bor du?" "Just nu bor jag hos min mamma, pappa och bror här i LA." "Okej, planer för framtiden?" "Jag har precis gått ut skolan, jag gick i en estitisk skola. Jag höll på mycket med teater, musik och dans. Så när jag blir stor vill jag väll typ bo i Hollywood och vara en skådespelare slash artist. Jag vill jobba tillsammans med min bästa kompis Serena Star. Om jag inte lyckas med det, så kommer jag väll antagligen att jobba med något inom musikbranchen eller skådespelarbranchen." "Vad fick dig att vilja provspela för denna film?" "Faktiskt så var det mer av en slump, jag och Serena då, satt och fikade och så flög det upp en lapp på vårat bord om att man kunde provspela för en film. Och eftersom att vi just gått ut skolan och vi är lite kind of spontana tjejer så valde vi att åka hit." De skattade allihopp. "Okej, well. Sätt igång!" Jag tog ett djupt andetag, de ser bara vad som händer med mig på utsidan, tänk på det. Så få bara spel på insidan om du klantar dig, inte på utsidan.   Efter ungefär 15 minuter så gick jag ut genom en annan blå dörr som det stor exit på och kom ut till entrén. Det enda jag kunde tänka på var hans sissta ord. "Tack så mycket. Vi hör av oss om du får rollen." Sedan hade jag fått gå. Var jag bra, eller var jag dålig? Jag sög säkert. Jag sökte med blicken efter Serena. Där såg jag henne. Jag skyndade mig fram till henne pch slog armarna runt henne. "Hur gick det?" frågade hon. "Vet inte, hur gick det för dig?" "Vet inte..."   Nu var det bara att åka hem och vänta, vänta på ett telefonsamtal. Egentligen, tänk hur många det var som provspelade för filmen, och hur stor chans har jag att få rollen? Och hur stor chans har vi båda att komma med i filmen som de stvå bästa kompisarna. INGEN typ. Kanske 0,00000001 chans. Men vad gör det? Aja, vi ville det här, så vi måste gå igenom det tillsammans. Nu skulle bara mobilen ringa och vi skulle få ett besked, så det var bara att vänta. Vänta, och att vänta. Kommentera :)