Chapter 2 - Graduation

Previous: "Så tycker du bara för att det är din brorsa!" Hörde jag en ny välbekant röst säga. Jag vred på huvudet åt höger och såg Jesper. "Hej Jesper!" Sa jag och gav honom en kram. "Tjenea snyggingar!" Svarade han och lade ner brickan på bordet innan han satte sig ner. "Gick det bra?" Frågade Alex. "Gjorde det väll!" Sa han och ryckte på axlarna. Vi åt upp maten och sedan gick vi iväg till våra egna lektioner.   Serenas perspektiv: Efter skolan tog vi min bil till Starbucks. Klockan var halv fyra, så vi hade en halvtimme på oss innan vi började. Vi satt och sjöng med i låten som hördes ur högtalarna. Det var Passenger - Let her go.   "Well you only need the light when it's burning lowOnly miss the sun when it starts to snowOnly know you love her when you let her goOnly know you've been high when you're feeling lowOnly hate the road when you're missing homeOnly know you love her when you let her goAnd you let her go", sjöng vi med.   Fem minuter senare rullade min bil in på Starbucks parkering. Vi hoppade ur bilen och gick in genom dörrarna på caféet. Vi hälsade på våran chef Antonio, som otåligt stod och skruvade på kaffemaskinen. "Hur går det? Säg inte att kaffemaskinen är trasig?" suckade Jatiline. "Nejdå, den hade bara hakat upp sig lite, men jag fixade det", svarade Antonio stolt och log ett kaxigt leende. Vi himlade bara med ögonen och började gå mot omklädningsrummet, som låg vid rummet intill. Vi bytte om till våra arbetskläder och gick sedan tillbaka ut. Folk började strömma in och jag tog min plats vid milkshake maskinen, och Jatiline gick fram till kassan och började ta emot beställningar.   Eftermiddagen flöt på bra och det blev inga missöden, som dagen innan utan vi klarade dagen, utan att skämma ut oss. När vi var på väg att gå ut från Starbucks, kom Carmen med sin städvagn och sade: "Nä men ser man på flickor, det ser faktiskt ganska rent ut här, om man järmför med igår." Vi skrattade lite åt minnet och jag svarde: "Haha ja, den här dagen gick bättre än gårdagen."   I bilen på vägen pratade vi om att det var skolavslutningen i morgon. "Förstår du hur grymt skönt vi kommer ha hela sommaren?!" utropade Jatiline. "Jo, jag vet. Dock kommer vi jobba på Starbucks nästan hela sommaren, men det kommer nog bli toppen ändå. Vi kan åka och bada med Jesper och Alex." "Haha, ja juste det kan vi!" skrattade hon. "Men ska vi fixa oss tillsammans imorgon på morgon innan avslutning eller?" "Ja, absolut. Det hade jag redan räknat med", svarade hon och flinade. Jag flinade tillbaka.   Nästa dag vaknade jag och var förvånadssvärt pigg och studsade ur sängen. Jag hörde att det plingade på dörren där nere, och jag hörde att någon öppnade dörren och sade: "Hej Jatiline, Serena är där uppe. Du kan bara gå upp." Jag hörde ett svar och sen steg i trappen. Jatiline kom in i mitt rum med håret uppsatt i en slarvig toffs och slappa mjukisbyxor och en hoodie. "Godmorgon solstråle!" sa jag roat och log mot henne. "Hejdu", svarade hon och log. Vi tog på oss våra avslutningsklänningar, sminkade oss och lockade håret. Några smycken åkte såklart också på. Efter det la jag ner mina danskläder i väskan, som jag skulle ha på uppträdandet sen. "Gaash jag är så nervös!" Sa Jatiline där vi satt och lockade hennes hår. "Det kommer gå bra!" Sa jag uppmuntrande. Faktiskt så var jag lite nervös själv, men inte särskilt mycket. Jag och Jatiline har gjort det här så många gånger förut. "Tänk om det inte blir så coolt som jag förväntat mig! Marcus kommer mobba mig hela livet i så fall!" Sa hon. "Ta't lugnt ta en Toy lilla gumman!" Sa jag, och vi båda brast ut i garv.   När klockan slog nio så satt vi alla sammlade ute på skolgården. Rektorn höll ett tal, elever sjöng och spelade instrument. Och vissa elever fick pris för bästa kamrat, bästa slutbetyg osv. Vi skulle vara det sissta uppträdandet och när en tjej gick upp på scen för att sjunga så gick vi andra och bytte om till våra dans kläder. Efter henne var det nämligen vi. "Och nu har vi kommit till det sissta uppträdandet! Det här är några tjejer, och killar som går ut näst sissta året, det har under terminen övat på en dans till 'I knew you were truobe'. Så välkomna upp på scen!" Roppade rektorn ut i microfonen. Jag tog tag i Jatilines hand och vi gick upp för trappan och upp på scenen. Vi ställde oss som vi skulle och väntade spänt på att musiken skulle sättas igång. Innan låten sattas igång hörde man det hon sänger i början av låten. Jag pratade med i hela texten och jag hörde även hur Jatiine härmade vartenda ord som sades.   I think--I think when it's all over,It just comes back in flashes, you know?It's like a kaleidoscope of memories.It just all comes back. But he never does.I think part of me knew the second I saw him that this would happen.It's not really anything he said or anything he did,It was the feeling that came along with it.And the crazy thing is I don't know if I'm ever gonna feel that way again.But I don't know if I should.I knew his world moved too fast and burned too bright.But I just thought, how can the devil be pulling you toward someone who looks so much like an angel when he smiles at you?Maybe he knew that when he saw me.I guess I just lost my balance.I think that the worst part of it all wasn't losing him.It was losing me.   "I think that the worst part of it all wasn't losing him." Jag gjorde mig berädd att hoppa upp i luften. "It was losing me." Vi fyra tjejer hoppade upp från vår sittande ställning och musiken sattes igång. När refrengen kom så sprang alla andra in på scenen och jag bara kännde hur mungiporna drogs uppåt.   När vi var klara så ställde vi oss på en lång rad och höll varandra i händerna högt upp i luften och bugade. Så fort vi klivit av scenen så slängde jag mig i armarna på Jatiline. "Gud det gick ju jätte bra!" Skrek jag. "Ååh, du skulle bara veta hur nervös jag var innan!" Skrattade hon. "Men det gick ju jätte bra!" Sa jag och drog upp handen i luften. Hon slog till den och sedan kramade vi varandra igen.  "Aja, nu drar vi till starbucks och firar att det är sommar!!!" Ropade hon och gjorde som en tratt runt munnen med ena handen och skrek samtidigt som hon la den andra armen om mig. "Det gör vi!" Sa jag och vi började gå bort mot min bil. This chapter was made off cecajlia! Hahaha nej men jag vill bara berätta hur underbar jag tycker Sandra är! Hon är så bra och cool, hon äger och typ bara är bäst! Jag önska jag var som henne, hon är så jäkla grym! Haha nej men det här var andra kapitlet! Kommentera! :D♥ Alla bilder är tagna från We heart it och google.