Chapter 13 - What’s going on?

Previous:  "Hm, du kanske borde åka hem då?" Sade jag och lade huvudet på sne. Jag mådde lite bättre nu, tack vare Chaz. "Kanske", medgav han och startade motorn, "men skulle jag få välja så skulle det inte göra nätt att sitta här en timme till." Vi körde ut från den lilla vägen, och sedan vidare mot mitt hus. När vi var framme, stannade Chaz bilen. "Tack för skjutsen." "Godnatt, Cherry." Sade han och smekte mig över kinden. Jag log under hans hand, "Cherry?" "Jupp, jag ska börja kalla dig det. Jag fick en snilleblixt." Han såg stolt ut. "Tack, för allt Chaz. Verkligen, det var skönt att prata lite. Godnatt." Jag gav honom en lång kram, innan jag gick ur bilen. Han backade ut från uppfarten och snart var han borta. Alla bilder är tagna från Weheartit.com Kendall’s perspektiv: Försiktigt för att inte bli bländad av ljuset i mitt rum öppnade jag mina ögon för att sedan kolla på klockan och konstatera att den var halv elva. Jag suckade och vände ner mitt huvud i madrassen igen. Idag var det lördag, och även fast vi endast varit här i två veckor ungefär och jag inte hade någon direkt anledning att vilja slippa skolan så var det oerhört skönt med helg. Igår hade jag spenderat hela kvällen ensam i detta stora hus då Sharon och Martin var på jobbet och Ryan hade varit med Justin och Chaz. Men jag hade däremot pratat med Charlee på telefon en stor del av kvällen. Hon hade varit på väldigt bra humör även fast hon haft det jobbigt den här veckan. Först hade hon blivit bedragen av sin pojkvän efter två veckor ifrån honom. Inte nog med det så fick hon reda på det genom min syster. Och som grädden på moset hade Justin utan någon som helst anledning betett sig som ett svin mot henne när vi träffade honom i Torsdags. Men det var Charlee, jag hade det väll inte mer jobbigt än att alla läxor för terminen hade börjat lägga sig på hög i mitt rum nu de senaste dagarna. Och det var ju inget som jag inte hade förväntat mig. Skolan var däremot rolig, Chaz och Ryan var med oss i stort sett varje dag och de gjorde skolan så mycket roligare. Jag satte mig upp i sängen och drog på mig mina gråa sockor med mjukt fluff inuti. Sedan begav jag mig ner till köket. Där satt redan Sharon i egen hög person. “Godmorgon!” Sade hon och log stort mot mig. “Godmorgon.” Svarade jag och satte mig ner vid köksön. Jag lassade över några pannkakor på en tallrik och dränkte dem i sirap. Sedan hällde jag upp juice i ett glas. “Vad gjorde du för skojj igår då?” Frågade hon efter att jag mörsat in ett stort lass med pannkakor i munnen. “Inget, jag var bara hemma…” Mumlade jag med munnen full. “Jasså? Ryan var ju ute.” Sade hon och såg fundersamt på mig. “Jag visste inte om jag fick lämna huset eller om jag fick ta hit kompisar, så jag spenderade hela kvällen ensam.” Erkände jag. “Men herregud, såklart du får! Du behöver inte ens fråga om sådant Kendall.” Sade hon med upprymd röst. Jag log lite och nickade glatt till svar. Snart kom Ryan in i köket och slog sig ner vid oss. “Godmorgon.” Hälsade Sharon på Ryan lika glatt som hon hälsat på mig. “Godmorgon.” Mumlade han tillbaka med en hes morgon röst. Vi satt tysta ett tag, Sharon läste tidningen och Ryan och jag åt av de otroligt goda pannkakorna. “Jag tänkte dra till Charlee senare.” Sa jag när jag ätit klart och var redo att lämna bordet. “Gör så!” Svarade Sharon och sedan tog jag undan mina saker och ställde in det i diskmaskinen innan jag fortsatte upp mot mitt rum. Där klev jag in i duschen innan jag klädde på mig och sminkade mig och så vidare. När jag var helt klar så gick jag ner till hallen och drog på mig mina skor innan jag ropade ‘hejdå’ till Sharon som fortfarande satt i köket och drack kaffe och läste tidningen. Jag stängde dörren efter mig och precis när jag vände mig om såg jag en silvrig eller mera spegel färgad fisker svänga in på uppfarten. Jag kunde ganska säkert skymma en liten Justin inne i bilen och blev genast ganska obekväm. Skulle jag säga hej? Bara lotsas som om att jag inte sett honom, eller det var väll lite svårt å missa med den Ferrari saken till bil. Eller skulle jag bara ignorera honom och gå vidare. Jag funderade fort samtidigt som jag kom närmare bilen och förväntade mig att han skulle hoppa ur bilen men han gjorde aldrig det. Han satt kvar. När jag kom närmre kunde jag se att han hade en svart snapback på huvudet och ett par svarta solbrillor. Han tittade ner i knät medans jag passerade bilen. När jag kom ut på vägen så började jag att flina stort. Vad var det för fel på honom? Skämdes han efter i Torsdags eller var han bara ett svin och ville inte prata med mig. Jag funderade hela vägen hem till Charlee och när jag äntligen kommit fram och knackat på dörren öppnade Toby den och log stort mot mig. “Heej Kenni!” Log han stort och kramade om mig lite lätt. “Hej hej!” Svarade jag och klev in i hallen. Jag klev ur skorna och tittade min omkring för att se efter om Charlee var där. “Vart är Charlee?” Frågade jag då jag inte sett henne. “På hennes rum.” Svarade han innan han försvann iväg igen. Jag hängde av mig jackan och gick sedan raka vägen upp till Charlees rum. Där låg hon i sin säng med täcket över hela sin kropp och huvudet neråt i kudden. Jag kikade på klockan och konstaterade att den var tjugo över tolv. Sedan gick jag fram till rullgardinen och drog upp den för att låta solen skina in och lysa upp rummet. “Upp och hoppa!” Sade jag med en glad röst och hoppade på henne i sängen. “Uuuhg!” Stönade hon. “Du vet att klockan är över tolv va?” Frågade jag och flinade. “Mmh.” Mumlade hon ner i kudden. “Du vet att det är soligt ute va? Och att jag inte tänkte låta denna dag gå till spillo?” “Mmgh.” “Och du vet att det ligger en strand längre bort? Vi kan ringa Chaz?” Fortsatte jag mala på med frågor. “Mmmm.” “Och du vet att jag träffade Justin på vägen hit?” Hon satte sig raklång upp i sängen. “Vad hände?!” Utbrast hon och log stort. “Haha, inget han var så otroligt modig att han till och med satt kvar i bilen när jag gick förbi honom.” Sa jag. “Jaha så han ‘åkte’ förbi dig? Frågade hon. “Nej, han körde precis upp på uppfarten till Sharons och Martins hus när jag klev ut ur huset för att gå hit, och han klev inte ens ur bilen utan satt kvar när jag gick förbi och gav mig inte en blick.” Förklarade jag. “Vilken fegis…" Skrattade hon och lade sig ner igen. “Nej! Du ska inte sova! Upp och hoppa!” Sa jag och drog av henne täcket. En timma senare satt jag och Charlee tillsammans med Chaz inne på Starbucks och drack ur en varsin mugg med innehållet kaffe och den gröna loggan på. “Vad gjorde du igår då?” Undrade Charlee och såg på Chaz där han satt och halvsov. Vi hade fått tjatat på honom att komma hit då han grovt protesterat för att han varit så otroligt trött och när vi äntligen fått med honom på att åka hit så hade vi varit illa tvungna att plocka upp hans stora ass hemma hos honom. “Jag var hos Justin.” Svarade han kort, fortfarande med ögonlocken stängda. “Så vad gjorde ni då?” Frågade jag. Han viftade med handen i luften och mumlade “tv spel…” Att han fortfarande halvsov med ögonen stängda bör tilläggas. “Är du bakis eller?” Frågade Charlee när han inte uttalat en bokstav till. Jag flinade. “Nej.” Svarade han tyst. “Inget illamående, eller huvudvärk?” Frågade jag. “Jag ha lite ont i huvudet.” Medgav han. “Inget illamående?” Charlee log stort mot mig. Samtidigt som han skakade på huvudet. “Så du har inget emot att vi åker hem till Justin ikväll?” Retades Charlee. “Och att vi tar med massor av sprit och super oss stupfulla ikväll?” Fortsatte jag. “Kanske kan vi gå ut istället?” Funderade Charlee och log stort. “Ja! Vilken bra ide! Jag ringer Ryan på en gång!” Utbrast jag. “Sluta trakassera mig!” Stönade han. “Haha, vadå då?” Flinade Charlee mot honom. “Jag kommer spy på dig annars!” Konstaterade han. Vi såg på honom innan vi brast ut i garv. “Vad gjorde ni igår? Seriöst!” Jag drack ur mitt kaffe och såg på Chaz som trött såg på mig. “Hade lite för kul, Justin är lite, vild.” “Lite?” Charlee såg menande på honom. “Ser mer ut som att ni hade det mycket vilt igår!” “Jaja…” “Vad hände sen då?” Frågade jag. “Jag och Ryan åkte hem till mig och sov.” “Konstigt, Ryan var hemma i morse.” “Han smet ut vid någon tid och gick hem för att inte Sharon skulle bli orolig och arg.” “Aha, smidigt värre.” “Mmm.” “Äsh, ska vi ta och dra hem? Frågade Charlee efter ytterligare tio minuter då Chaz bara sov med huvudet i handflatan. “Sure.” Sa jag och vi reste oss upp för att gå ut till bilen Charlee fått låna av Tobys familj. “Ni kan väll ringa mig senare ikväll så kan vi träffas?” Frågade Chaz innan han hoppade ur bilen. “Visst, om du inte är lika trött blir det nog jätte kul!” Sa jag och flinade. “Jaja, bara jag får sova nu, godnatt!” Sa han och smällde igen dörren och sedan åkte vi vidare. “Ska vi va hos dig eller mig ikväll?” Frågade Charlee efter någon minuts tystnad. “Spelar ingen roll, dig?” Frågade jag. “Sure.” Hon nickade och trummade på ratten. Jag tittade ut genom fönstret och skådade det regniga vädret. Solen var täckt av stora tjocka mörkgråa moln och det regnade till och från. Solen och de fina vädret som befunnit sig över oss var ett minne blått.  “Du kan väll lämna av mig hos mig så packar jag och så kommer jag till dig senare, måste ringa mamma, pappa och Hayle.” Sa jag och hon svarade med ett ‘absolut’. Hon stannade bilen utanför det stora huset och jag klev ut i regnet som nu öste ner. “Vi ses sen!” Sa jag och hon log och vinkade innan jag smällde igen dörren och gick upp mot huset. För upptagen med att inte bli blöt märkte jag inte att Justins bil stod kvar på samma ställe som den gjorde när jag lämnat huset i morse förrns jag klev in i hallen och jag hörde röster i köket. Jag klev ur mina Converse, hängde av mig jackan och smög försiktigt igenom hallen mot köket. “Hon var så liten, smal och tunn. Det verkligen krossade mitt hjärta att se henne sådär.” Jag kände direkt igen Justins röst. “Jag tror inte ens hon kände igen mig först, eller så var hon bara rädd för mig. Du skulle se rädslan i hennes ögon.” Snyftade han. “Hon kanske inte var rädd för dig kanske bara för hela situationen, jag är säker på att hon inte glömt bort dig Justin.” Det var Ryans röst. Vadå rädd? Vem är inte rädd för Justin? Och vem snackade de ens om, Justin borde ju knappast vara ledsen för att någon var rädd för honom. Det var väll mer hans mål här i livet. Jag bestämde mig för att kliva in i köket och inte stå och lyssna på vad de än talade om. “Hallå!” Sa jag och gjorde mig själv synlig. De båda såg skräckslaget på mig som om jag var en mördare eller något. “Åh, hej Kendall. Ja hörde inte att du kom hem.” Jag ryckte på axlarna och skannade av de båda. Justin torkade bort sina tårar och jag fick genast dåligt samvete, jag kanske störde? “Har du varit hemma länge?” Frågade han oroligt. “Nej, ja kom nyss.” Svarade jag. “Men ja ska gå.” Sa jag och pekade med tummarna bakom mig. “Så, förlåt om jag störde.” Fortsatte jag och log stelt. “De e lugnt, ja ska ändå åka hem.” Sa Justin och reste sig hastigt upp och gick förbi mig ut ur köket och vidare till hallen. “Nej, Justin.” Mumlade Ryan och följde efter honom. Ryan passerade mig också och sekunden efter hördes en smäll och Justin var ute ur huset. Han suckade högt och stod kvar vid dörren ett tag. Som om han velade mellan att gå ut efter honom eller bara låta det vara. Tillslut verkade det som att det sistnämnda alternativet vann. “Förlåt om jag störde.” Ursäktade jag mig. “Nej, nej, be inte om ursäkt! Du gjorde inget fel.” Sa han och jag nickade till svar. Sedan gick jag upp på mitt rum för att packa ner allt jag skulle behöva hos Charlee ikväll. Fortfarande med Justin totalt sårade ansikte på näthinnan.