Chapter 12 - I just miss him, you know

Previous:  “Vad var det med henne?” Frågade Justin. Men jag orkade inte bry mig längre. Det fanns ingen anledning till att svara, han bara kom med massor av spydiga kommentarer och svar. Jag skakade på huvudet och drog upp mobilen för att kolla Instagram. “Ursäkta? Jag ställde en fråga!” Han såg argt på mig och jag tittade frågande tillbaka på honom. “Varför ska jag svara på den frågan när du vet att det var du som fick henne att vilja åka hem?” Frågade jag. “För att när jag frågar saker så ska du svara! Och det var fan heller inte jag som fick henne att vilja åka hem.” Jag kollade uppgivet ner i mobilen igen. “Hallå? Varför blev hon ledsen?” Fortsatte han att mala på med frågor. “Men herregud… Varför skulle jag berätta för dig?!” Frågade jag och såg upp på honom. Han såg på mig ett tag och sedan svarade han. “För att jag är Justin Bieber?” Sa han och såg gravallvarligt på mig.  Alla bilder är tagna från http://weheartit.com/ och google.  Charlee's perspektiv:  Jag satte på mig mina skor och drog på mig jackan, använde framkameran på min IPhone som spegel, för att upptäcka att jag såg ut som skit. Bokstavligt talat. Jag hade mascara i hela ansiktet, verkligen hela. Varför påverkade detta mig så mycket? Han är bara en kille? Dock en kille som jag hade ett ganska långt förflutet med. Sen lägger Justin Bieber en sådan där dum kommentar. Åh. Egentligen var det ju inte ens meningen att gråta, utan det bara kom. Från ingenstans. Jag hoppades att han skämdes, men det gjorde han säkert inte. Men vad han än sa eller gjorde, så trodde jag inte att Justin var lika hård på insidan, som det speglades på utsidan. Jag trodde bara att det var en fasad. Chaz kom emot mig med bilnyckeln i handen. "Ska vi åka?" "Ja, tack för att du skjutsar mig." Jag pressade fram ett leende. Han log bara till svars och öppnade dörren och gick ut, för att sedan sätta oss i hans bil. Jag satte mig tillrätta medans han startade motorn. Chaz backade ut från hans egen uppfart, och sedan sneglade han på mig. Han harklade sig lite svagt, "Charlee", började han, "jag är inte direkt bra på att prata om känslor, men jag hoppas du vet att jag alltid finns här." Tårarna vällde upp i ögonen igen och jag fick en klump i halsen. "Tack Chaz." Det var tyst ett tag, han trummade med fingrarna mot ratten som att han letade efter något att säga. "Chaz.. Jag.." Mer kunde jag inte säga förrens tårarna började rinna hejvildt. Han såg det i ögonvrån, och körde in på en småväg, där han sedan stannade bilen. "Charlee, snälla gråt inte." Han rörde lätt vid min arm. "Det är inte så lätt när ehmjdkd." Det sista kom ut ohörbart. Jag grät ett tag och han hade tafatt armen om mig och klappade mig lite på ryggen. Efter ett tag av gråtande kände jag mig klar. Han lutade dig över mig och öppnade handskfacket, där han hade ett paket med näsdukar. Han gav mig en och jag torkade bort tårarna och snöt mig ljudligt. När jag var klar sade jag, "Utrustad med ett helt paket näsdukar, har du gråtande tjejer i bilen ofta eller?" Han skrattade lite och sa sedan, "Känns det bättre nu?" Jag nickade lite. "Chaz, du trodde att jag ljög där inne förut, va? Jag lovar dig att jag inte gjorde det." "För ett tag, men jag förstod sen att du menade allvar sen. Förlåt för att jag trodde det." "Nej, det är okej. Men det var så dålig timing av Justin, för det hände igår kväll." "Igår kväll? Var det därför du var så nere i skolan idag? Jag visste att det var något." Sade han ledsamt. "Ja, precis. Kaylee, Kendalls's syster ringde mig och sa att hon hade sett Keithan med en annan. Kyssa någon annan, förstår du?" Han nickade, så jag fortsatte, "Sedan ringde jag upp honom, och han förnekade det först men jag hade fått en bild när de kysstes, som bevis ifrån Kaylee." Han såg arg ut, men sa ingenting. "Så, det slutade med att jag bad honom att aldrig prata med mig igen." Andades jag. "Jag bara saknar honom, du vet? Han var ändå min först riktiga pojkvän som jag gjorde allting med och ja, du förstår." Fortsatte jag att babbla på. Jag sneglade mot Chaz, han såg fortfarande arg ut. Plötsligt sa han rakt ut, "Vilken jävel! Hur kan man göra någonting sånt mot en person?" "Jadu, och det värsta var att han smsade mig att han saknade mig, medans han höll på med henne." Jag visade honom ett sms, där Keithan hade skrivit att han älskade mig, att han saknade mig och inte klarade av att vara ifrån mig. "Chaz, det tog en vecka innan han började hålla på med henne. En vecka." Jag exploderade bara ut allting på Chaz. "Han är dum i hela huvudet och jag hatar honom för att han har sårat dig." Sade han och såg uppriktigt ledsen ut. "Charlee, om jag träffade någon som du, så skulle jag aldrig vilja förlora henne." Han tittade in i mina ögon. Jag visste inte vad jag skulle säga, utan jag log bara och strök honom lite försiktigt på armen. "Jag menar allvar", fortsatte han, "vet du hur himla bra du är?" Jag svalde, "Nej." "Men det är du. Jag har känt dig i typ 2 och en halv vecka, men det känns som att jag har känt dig otroligt mycket längre. Och jag hoppas du och jag är vänner länge." "Såklart vi kommer. Vi får hålla kontakten när vi åker härifrån också." "Jag vill inte att varken du eller Kendall ska åka, det har varit så mycket roligare sen ni kom. Förutom nu med Justin då.." Sade han. Jag bet mig i läppen, "Ja, han verkar inte må så bra." "Nej, inte direkt." Han såg uppgiven ut. "Är du redo för att åka hem lillan?" "Måste vi?" Frågade jag besviket. "Nejdå", han log, "jag har ingen tid att passa, förutom att mina föräldrar kommer bli rädda om de kommer hem och det är tre stycken i mitt hus, och en utav de tre är inte jag." "Hm, du kanske borde åka hem då?" Sade jag och lade huvudet på sne. Jag mådde lite bättre nu, tack vare Chaz. "Kanske", medgav han och startade motorn, "men skulle jag få välja så skulle det inte göra nätt att sitta här en timme till." Vi körde ut från den lilla vägen, och sedan vidare mot mitt hus. När vi var framme, stannade Chaz bilen. "Tack för skjutsen." "Godnatt, Cherry." Sade han och smekte mig över kinden. Jag log under hans hand, "Cherry?" "Jupp, jag ska börja kalla dig det. Jag fick en snilleblixt." Han såg stolt ut. "Tack, för allt Chaz. Verkligen, det var skönt att prata lite. Godnatt." Jag gav honom en lång kram, innan jag gick ur bilen. Han backade ut från uppfarten och snart var han borta.