Chapter 1 - Exchange student

Alla bilder är tagna från http://weheartit.com/ och google. Kendalls perspektiv: Jag satt nervöst och pillade på mina naglar i den obekväma stolen på LAX. Charlee satt bredvid mig i Keithens knä och var fullt upptagna med varandra. Haylee kom mot mig med två pappersmuggar i handen. “Chailatte?” Hon räckte mig ena muggen. “Tack.” Sa jag och tog emot muggen med ett leende. Haylee satte sig ner bredvid mig. Vi sade inget till varandra. Jag tror att båda var väldigt nervösa, jag och Charlee skulle om bara tio minuter gå bort mot vår gate och sedan skulle vi kliva på planet mot Kanada. Vi skulle vara borta i ett år. Ett helt år ifrån vår familj och hemstad. Jag såg mamma och Charlees mamma Ellen komma ifrån incheckningen av bagage. De kom fram till oss och Charlee och Keithen separerade ifrån varandra. “Så, väskorna är inlämnade så det är bara att kliva på planet.” Sa mamma. “Tack.” Sa Charlee och vi alla reste oss upp en i taget och sedan började vi kramas. Vi hade bara någon timme innan varit hemma hos Charlee och haft avskedsfika, tragiskt jag vet, men jag tror alla ville ha en sista tid tillsammans innan vi åkte iväg. Jag gick gav mamma och Ellen en kram innan jag gick fram till min älskade syster Haylee. “Åh, jag kommer sakna dig så mycket!” Tjöt hon med armarna kring min midja. “Tror du inte jag kommer sakna dig mer eller?” Sa jag ledsamt. Hon kramade om mig hårt och sedan skiljdes vi åt. Haylee var min syster, fast vi var mer som bästa vänner och jag skulle sakna henne enormt mycket under det här året. Hon var min andra halva, bokstavligt. När alla kramats klart gick jag och Charlee bort mot gaten och snart satt vi på flyget till Kanada. Efter 6 timmar hade vi landat i Vancouver. Vi gick av planet och gick bort mot rullbandet där väskorna skulle komma. Vi stod där och väntade ett tag tills vi såg våra väskor komma då vi tog dem och började sedan leta efter våra familjer. Det stod en miljon människor med vita lappar i händerna ute vid entrén. Och jag letade förgäves efter namnet Butler. Charlee gav mig en snabb kram när hon hittat sin familj och jag fortsatte leta efter min. Efter ett tag hittade jag lappen med namnet på, insåg att det var en vuxen med vacker tjej som höll i den. Jag tog mig fram till henne och sträckte fram min hand. “Hej, Kendall Summer.” Hälsade jag. Hon skakade min hand och presenterade sig som Sharon Butler. Hon hade guldbrunt hår och bruna ögon, en smal lång kropp och hon bar upp ett par mjukisar och ett linne ovanligt bra. Hon erbjöd sig att ta en av mina väskor och jag svarade tacksamt ja. Sen gick vi ut till bilen som stod parkerad på parkeringen en bit bort. Hon ägde en svart range rover. Vi lade in väskorna och hoppade sedan in i bilen och åkte iväg ut på motorvägen. “Så hur känns det att vara i Kanada?” Frågade hon när vi kommit ut på den stora vägen. Jag tittade forskande ut genom bilrutan och funderade ut ett svar. “Bra.” Svarade jag. Hon log och hummade till. Fett bra svar Kendall, skit bra… “Öhm, det är fint. Det är inte sämre än mina förväntningar iallafall.” “Jo, det är ett väldigt fint land. Har du varit här förr?” “Nej.” Tystnad. “Är det okej om jag sätter på musik?” Frågade hon och såg glatt på mig. “Absolut!” Sa jag. “Vad gillar du?” Frågade hon och tog upp sin iPhone och jag såg hur hon gick in på Spotify. “Vad som helst förutom opera…” Hon skrattade. “Rock är också sådär.” När hon skrattade lade märke till det vackraste skrattet. Hon satte på någon pop låt med Rihanna. Hennes vackra röst spred sig snabbt i bilen. “Hur är det hemma i LA då?” Frågade hon. “Lite trist ärligt talat, jag tror det kommer bli skönt att komma bort ett tag.” Hon nickade på huvudet. Efter två timmar av småprat så svängde hon av från motorvägen och in i en liten stad. Det var väldigt litet men otroligt vackert. Och det såg hemmatrevlig ut. Jag log stort. Vi svängde in i ett kvarter och snart svängde hon upp på en uppfart och ett stort vitt trähus tornade upp sig framför oss."Sådär, framme.” Hon knäppte upp bältet och hoppade ur bilen. Vi tog mina väskor och sedan gick vi in i huset. Det första jag möttes av var en stor vit hall. Och jag kände mig genast smutsig där jag stod i mina gamla Converse som ursprungligen var vita men mer såg ut som gråa. Och min gamla favorit skinnjacka. “Ja, välkommen in!” Jag log och tog av mig skorna. Hon tog med mig in i köket och det var enormt. Jag hade redan lagt märke till att de var rika, ingen tvekan om det med tanke på deras bil och nu det otroligt vackra huset. Men när jag fick se resten av huset började jag tro att de var miljonärer eller nått. “Vilket vackert hus ni har!” Sa jag med avund. Mitt hus var inte ens i närheten av deras. “Haha, äh.” Hon viftade med handen och vi gick upp för den breda trappan. Där uppe fanns det tusen olika dörrar. Hon gick fram till en dörr och det visade sig vara toaletten. “Det här är en allmän toalett, men du har en egen toalett inne på ditt rum. Det här är mitt och Martins sovrum.” Hon öppnade en ny dörr till ett stort rum med långa höga fönster längs en vägg och en stor dubbelsäng i mitten av rummet. Det var även en garderob mot en av väggarna. Hon gick vidare och öppnade ett rum som såg nästan likadant ut som hennes fast det fanns betydligt mycket mer saker i det här rummet. Spel, kläder, saker och skräp överallt. “Detta är Ryans rum, lite stökigt, men det är det alltid…” Jag frös till is. Ryan? Vem var det? Jag hade förstått att Martin var hennes man, men att hon hade en son hade jag inte alls trott. “Vem är Ryan?” Frågade jag. “Åh, det är vår son. Han är lika gammal som du.” Svarade hon mig. Jag nickade. “Och det här är ditt rum.” Hon öppnade en dörr och ett ljust rum med en stor säng, ett skrivbord och en garderob uppenbarades framför mig. Jag log stort. “Jag lade fram en katalog på skrivbordet med olika lakan och små saker du kan inreda rummet med om du vill. Det är bara ringa in det du vill ha.” “Wow, tack!” Sa jag. “Ingen orsak, det är bara att säga till om du behöver nått så fixar jag det.” Jag nickade och hon försvann. Jag försvann med henne ner och började med att ta upp mina två stora resväskor plus min lilla träningsbag. Jag lade ner väskorna framför spegelväggarna som var min garderob och började att packa upp alla kläder. Och det var mycket kläder, i princip hela min garderob från LA. När kläderna var inhängda i garderoben så gick jag in till badrummet. Det var inrett i vitt kakel och grått golv. Det fanns en dusch med glasväggar och ett handfat och en toa. Även ett skåp under handfatet. Jag började mörsa in alla mina artiklar som tandborste och hygienartiklar och ställde in schampo och balsam i duschen. Sedan gick jag ut i rummet igen. Jag plockade ut det sista som min dator och andra små saker jag valt att desperat ta med. Sedan ställde jag in resväskorna i garderoben och lade mig platt på sängen. Undra vad Charlee gjorde just nu. Tänk om hon hade hamnat hos en skit familj. Jag hade haft så tur med att hamn här hos familjen Butler. De verkade så trevliga. Men jag var lite orolig över han den där Ryan. Lika gammal som jag, gick han då i samma skola som jag och Charlee skulle gå på?  Jag fiskade upp mobilen ur fickan på mjukisarna och letade upp Charlees och min konversation ‘Hej babe! Hur är din familj? Hoppas du trivs! Ring mig på skype när du har tid. Och vi måste träffas snart!’ Det knackade på dörren och Sharon stack in huvudet. “Jag tänkte sticka till affären, är allt okej?” Frågade hon. “Jaja, jätte bra!” Sa jag och log. “Bra, du får ta för dig av det som finns i köket. Och wifi koden finns i arbetsrummet till höger om det här rummet om du vill ha den. Ryan och Martin kommer hem om en timme men jag är nog tillbaka tills dess.” Informerade hon mig. “Okej, tack!” “Hejdå!” “Hejdå!” Jag reste mig upp och tog med telefonen och gick in i rummet bredvid för att leta efter koden. Jag hittade den på en gul post it lapp som satt på raotern och skrev in koden i telefonen. Jag tittade mig sedan omkring i rummet. Det fanns som i de andra rummen glasfönster längs en vägg. Ett högt och stort skrivbord med en stor Apple dator på omringad av miljontals papper, pennor, linjaler, miniräknare och suddgummi. Det fanns även en soffa i rummet. Jag gick ut och fortsatte ner för trappan och gick runt lite för att utforska huset. Det var verkligen fint. Plötsligt plingade min telefon till. Jag kollade på den och såg att Charlee svarat på mitt sms. ‘jodå allt är toppen. Hur är det själv? Jag har tydligen en bror. En bror aka snygg. Toby heter han förresten. What about you babe? Hur går det? Puss.’ Jag svarade ‘Jasså? Jo det går bra, en rikemans familj häär… ;P De har också tydligen en son, Ryan. Har dock inte träffat han än. De skulle komma om en timme. Puss’ Jag stod i köket och kollade igenom en tidning som Sharon varit så snäll och köpt åt mig. Jag hade tackat och satt mig ner och läst den vid köksbänken medans hon lagade mat. Det luktade sjukt gott och jag anade spagetti och köttfärssås. Jag såg hur en silvrig bil körde upp på uppfarten och jag blev genast nervös. Det var säkert han Ryan… Snart klev de ur bilen och mycket riktig skymtar jag en blond kille i min egen ålder och en äldre man komma gående mot huset. Mitt hjärta bankade i hundraåttio. “Hallå!?” Ropade någon från hallen. Snart kom en man ingående i köket och gick fram till sin fru och gav henne en snabb puss. Sedan gick han mot mig. Han log stort och sträckte fram sin stora han. “Martin.” Presenterade han sig. “Kendall.” Svarade jag glatt. Den andra pojken kom fram till mig och presenterade sig då som jag anat ‘Ryan’. Han var söt. Men inte sådär farligt snygg som Charlee sagt att Toby varit. Men han såg definitivt bra ut. Jag fortsatte att läsa tidningen då båda killarna snabbt försvunnit igen. Min mobil plingade plötsligt till. ‘nämen, exakt samma här. Som tur är de väldigt trevliga. Åh, hoppas Ryan är trevlig! Du får berätta allt sen. Puuusssiluss.’ Senare på kvällen satt jag vid skrivbordet i mitt rum och kollade igenom katalogen jag fått av Sharon. Jag ringade in olika lakan, saker till skolan, mappar, block, pennor och sådant. Sedan ringade jag in hygienartiklar, och annat smått som inte var allt för dyrt. När jag sedan satte på datorn så loggade jag snabbt in på skype. Snart så ringde Charlee upp mig och jag svarade glatt. “Hej babe!” Svarade hon.