Alla har ett värde

Krig. Rädsla. Flykt. Död.Ni har nog läst den senaste nyheten om flyktingtragedin. Flera miljontals familjer flyr från terrorism och krig i hopp om att finna trygghet. En trygghet vi i Sverige bland annat tar för givet. Medan EU:s gränser är stängda, och de försöker fortfarande enas om hur de ska tackla den pågående krisen med flyktingarna från Syrien, dör alltfler flyktingar med inga som helst tecken på att det kommer att avta. Assyrier flyr för att det är det enda valet de har. Assyrier flyr för att den är värd risken trots att de vet att chansen att överleva är relativt liten. Hemskt nog är detta tyvärr ingenting nytt. Så länge krig har existerat på vår jord har flykt varit det enda alternativet för många. Under de senaste dagarna har en bild på en död 3-åring dykt upp överallt på mitt Facebook-flöde. Pojken drunknade i ett försök att fly från skräcken i Syrien men hamnade i stället liggandes död på stranden i Bodrum, Turkiet. Någon lyckades fånga en bild på pojken och den har väckt starka reaktioner bland vänner och bekanta. Många vill agera men vet inte vad de ska göra för att påverka och skynda på EU:s beslut. Därför delar många denna hemska bild för att visa att det är någonting fel med samhället och att en ändring måste ske nu. Jag ska försöka förklara vad det egentligen innebär när man delar bilder på döda barnkroppar. Först av allt: den lilla pojken heter Aylan Kurdi. Han och hans familj flydde från den krigsdrabbade staden Kobane, Syrien, i en båt som kapsejades när de kom ut på havet. Aylan, hans bror Galip, och mamman Rihan drunknade tillsammans med andra människor. Alla med varsin livsberättelser och erfarenheter. Aylan och hans familj är riktiga människor och förtjänar därför lika mycket respekt som västerlänningar får. Det tål sägas detta flera gånger om då många verkar glömma detta. Fråga dig själv: varför är det aldrig bilder på döda kroppar efter Utöya-attentatet? Efter 9/11? Bilder dyker upp som gamla skolfoton med berättelser om vilka de var, samt mycket fokus på terroristen. Dessa bilder räcker för att många ska reagera. Vad för bilder dyker upp efter ett attentat i ett icke-västerländskt land? Döda kroppar. Vi ser dessa bilder som en i mängden av andra liknande bilder. Vi reagerar, blir arga, delar, men för att sedan efter en vecka glömma vilka de är. Vi vet varken deras berättelser, vilka de flyr från, vad de varit med om, deras intressen, deras namn. Vi avhumaniserar dem. De är bara döda kroppar och ingenting mer. Samtidigt kommer vi väl ihåg vad som hänt Lisa Holm, Engla Höglund och John Hron. En mänsklig kropp är mycket mer än bara en köttbit med ben. Varje kropp har haft ett namn, en hjärna med tankar, känslor, minnen och kunskap, och ett hjärta som både älskat och blivit älskad. Vi respekterar de döda eftersom vi vet att vi förr eller senare kommer att hamna i samma stadie. Varför respekterar vi inte icke-vitas döda kroppar lika mycket? Att nyheten om att en liten syriansk pojke drunknat inte startar reaktion (om det inte finns en bild på hans döda kropp) säger en hel del om den strukturella rasismen och hur den påverkar våra känslor. Tänk på förintelsen: där har vi en djup förståelse om skräcken många fått uppleva utan att ha sett bilder på döda kroppar. Detta på grund av att berättelserna är berättade på ett så pass dedikerat sätt att vi känner smärta för varenda individuella liv som gick bort under denna tid. Denna bild som ni ser nedan är en bild på när Aylan (vänster) och Galip (höger) fortfarande var vid liv. Har ni kommit så här långt i texten vet ni att de har ett namn, födelseår, känslor, tankar, minnen och hjärtan - precis som du och jag. Jag hoppas verkligen att vi någon gång i framtiden sprider dessa bilder med berättelser om vilka de var istället för döda kroppar när vi vill få fram reaktioner. Just nu ser verkligheten tyvärr annorlunda ut och jag säger inte vad ni bör eller inte bör göra. Min poäng är att vi aldrig får glömma att alla människor har ett värde oavsett ursprung. Glömmer vi det är jag rädd att vi förlorat det som gör oss till människor.