All I want is to be home

Efter tre veckor i Vasa känner jag för första gången att jag trivs i mitt rum och i vår skruttiga lägenhet. När vi kom hit kändes allting så fel. Jag minns jag satt på mitt rum hela kvällen, med ångest upp till halsgropen och grät för att jag aldrig trodde att jag skulle kunna känna mig som hemma här.   Men efter tre veckor känns detta som hemma. Har möblerat om i mitt rum och känner äntligen att här bor jag. Har ännu några väggar tomma som jag ska fylla med fantasi och sen är jag redo för allt. Resten av lägenheten har jag också börjat acceptera. Till en början tyckte jag inte alls om våra turkosa köksskåp och kunde inte släppa tanken om att kökslampan inte hängde ovanför bordet, men nu i efterhand har jag märkt hur enormt mycket charm det egentligen har. Det enda som saknas är våra upphängda karar som vi ska ha på väggen. Ni kan vara lugna, det är bara porträtt.   I måndags drog även studentskrivningarna igång och har överlevt två hörförståelser hittills. Nu är det bara resten kvar och försöker kämpa mot min förkylning så gott jag kan. Att sitta och skriva textkompetens är jobbigt nog, behöver inte har feber också.   Nu ska jag äta glass, sitta i min säng och stirra ut genom fönstret på alla människor som går förbi. Hejsvejs!   Det här är Bengt. Han är min bästa vän och sover bredvid mig om natten skyddar mig mot hemskheter.