ON LOCKDOWN / CORONA VIRUS

Hej! Jus nu pågår det väldigt mycket i världen. Jag hade aldrig kunnat tänka mig att jag skulle säga att jag sitter på lockdown och måste hålla mig bort från andra. Situationen med corona viruset har bara blivit värre och värre. Men vad som inte hjälper är media, media skapar panik och ger misinformation. Läget här i New York är kritiskt ja, men samtidigt är det inget panik läge. Människor skapar väldigt mycket panik men just nu är det ganska lugnt. Endå så borde fler göra som min familj gör och hålla sig inne och inte vistas i för stora grupper. Det här viruset smittas enormt enkelt och utav respekt borde man hålla sig för sig själv och inte utsätta sig för onödiga risker. I ett sånt här kritiskt läge måste man tänka på andra och inte bara sig själv. Jag är dock mest orolig för familjen hemma i Sverige då situationen nästan är värre där än här i NYC. Önskar att jag kunde vara hemma och krama om de men jag får stanna kvar här. Det är ändå lite läskigt att man faktiskt inte kan ta sig någonstans, de stänger gränserna och på ett sätt är jag fast här liksom. Dessa kommande veckorna kommer vara tuffa men man får hålla ut och ha en positiv attityd även om min år här i USA inte riktigt blev som jag hade planerat. Samtidigt så blir aldrig något som man planerat. Det blir längre jobb dagar, fler timmar men jag fixar detta. Jag kommer ha tid för att skissa, hitta jobb och planera min framtid efter det här viruset lugnar ner sig. Jag saknar city, jag saknar Louise och Hedvig och jag saknar Hanna som åker hem på tisdag men jag kommer inte kunna träffa henne innan.... Det har hänt så himla mycket under loppet av bara några dagar. Det har gått från ett lugnt stadie till panik på bara 24 timmar. Folk slåss i mataffärerna, bunkrar upp för månader och lämnar kvar tomma hyllor för de som kommer efter dem. Detta är ingen tid för att vara självisk, detta är en tid för att förenas och försöka lösa situationen på ett så bra sätt som möjligt. Panik skapas, mest av median, men jag tänker inte vara en del av paniken. Jag vill ta detta med en positiv anda och försöka hålla humöret uppe. Även om jag nu i några veckor får ligga lågt och undvika kontakt med andra är det värt det. För det betyder att jag inte kan smitta någon annan och någon annan kan inte smitta mig. Så det är värt de förlorade veckorna i den bästa staden någonsin. Håll humöret uppe, tänk på andra och få inte panik. Håll kvar lugnet så löser sig allting, det vill jag hoppas på.