KEEP ON SWIMMING

Some of my favorite photos I've taken, missing the city  Idag har jag städat mitt rum. Jag fick känslan av att jag lyckats med något idag, vet ni vad jag gjorde? Ja, jag städade mitt rum, organiserade mitt badrum och dansade som en idiot men mina airpods efteråt. Idag gjorde jag något bra. Hela helgen gick så snabbt, det blev fredag och sen vart det helt plötsligt söndag kväll. Allting går i hundratio och herregud, man hänger inte med. Denna helgen hade jag bara en konstant känsla av oro, oro över att jag inte gjorde någonting, oro över att jag ödslar tid och oro av att jag faktiskt har lite hemlängtan just nu. Det som får mig att må mycket bättre är dock mitt dagliga samtal med mamma, då är allting som det ska. Face time är nog det bästa som finns, då jag fortfarande kan sitta och äta lunch med familjen, fast då äter de middag haha. Känslan av oro försvann dock precis, för nu vart jag produktiv och gjorde något som fick mig att må bra. Visst är det skönt att ta det lugnt och kolla på serier ibland. Det är verkligen det bästa jag vet efter jobbet. Jag tar min jogging tur och sen är det några avsnitt av min favorit show. Helgerna är dem som är jobbiga, för man vill hitta på något och det finns massa saker jag kan göra. Dock blir det aldrig av, för jag saknar energin på helgerna. Jag vet inte, det är lite av hat-kärlek just nu med helgerna. Eftersom de går i hundra tio vill jag utnyttja tiden till hundra procent. Men ibland går det bara inte. Positivitet. Just nu efter denna lite jobbiga helgen känner jag positivitet. Jag är säkert på att detta snart kommer gå över, eller att de kommer börja släppa på restriktionerna lite. Som tur väl har jag ett otroligt bra support system här ute på Long Island, hela mitt kompisgäng är här, min värdfamilj och mina vänner i city. Saknar dock familjen och LOTTA! Herregud vad jag saknar min Lotta haha! Men jag är så tacksam för Face time haha! Vilken otroligt bra uppfinning! Så vad kommer hända här näst? Ingen vet. Jag vet dock att jag kommer behålla min positiva anda och försöka se framåt. Detta äventyr är inget jag planerar att avsluta på grund av ett virus. Istället för att avsluta mitt år och åka tillbaka till Sverige tar jag detta som en läxa, ett tillfälle att lära mig om hur stark man kan va. Mamma sa faktiskt detta till mig, att jag lär mig just nu otroligt mycket om mig själv och hur jag hanterar stressiga och påfrestande situationer. Än så länge kan jag säga att jag har huvudet över vattenytan och jag kommer att fortsätta att simma tills jag når mållinjen i Juli.