planering

Planering - vägen till succé eller vägen till tristess?   Jag planerar allt. Det har jag alltid gjort, framförallt brinner jag för att skriva ner planerna för hand med olika färger. Ju äldre jag har blivit och ju mer fyllda mina vänners kalendrar blivit, med arbete, träning, sambos, familj och andra vänner, gäller det att vara ute i god tid för att ens få ta del av deras sällskap.   Att planera är A och O för att få vardagen att gå ihop, men ibland kan planering verkligen ta död på frihet och då även kreativitet och inspiration.   Så vad ska då en planeringsberoende som jag själv ta sig till när vardagsplaneringen har gått över styr och varenda lucka i kalendern styrs av en plan och ett måste?   Min strategi för att planeringen inte ska leda till hinder i min vardag är att: Planer är planer, inte skrivet i sten, planer går att förändra (men helst i god tid om planen involverar ytterligare en person) Inte ge mig själv dåligt samvete när jag bryter mot någon av mina, exempelvis planerade träningspass. Så länge jag håller veckosnittet spelar ett enskilt träningspass inte så stor roll Att inte bli sur/irriterad när någon annan avbokar något vi planerat (detta måste jag öva på), saker förändras och ibland går det helt enkelt inte att fullfölja sin umgängesplan Undviker att slentrianboka och avboka saker som jag redan i förväg vet att jag inte kommer följa upp, detta skapar en sämre disciplin Planera på en hög nivå, saker jag ska slutföra inom loppet av en månad eller två tenderar alltid att bli slutförda