Alive or just breathing..?

Hur fan ska man kunna räcka till? Prov hit, inlämningar dit och krav som högre än självaste Mount Everest. Så känns det. Och det är ingen som förstår oss känns det som. Allt kommer samtidigt och nya uppgifter kommer en efter en. Veckorna mellan sport- och påsklovet brukar vara jobbiga, det är så det är, men nu när det är sista året blir det extra jobbigt när man vet att det är sista rycket. Och då kan det bli lite motsatta effekten, som att hela hjärnan blir sirap, typ. Blev totalkaos i min hjärna i helgen så började alltså plugga på dagens prov imorse kl. 7. Provet bestod dessutom av 40 frågor och 102 poäng. Gick förvånadsvärt bra för att ha pluggat så lite, men det var ju inte bra. Efteråt belönade jag mig med en fika med min fina Cassandra, det behövdes så mycket. Utan mina vänner nu, haha då hade jag nog inte pallat skolan alls, de är anledningen till att jag går upp på morgonen. Och att få ta studenten med just dom, jag är lyckligt lottad   Efter skolan och fikat bytte jag från converse till träningsskor, vände i dörren och gick en lång, lång promenad. I skogen. Och det var så skönt. I lurarna sjöng nyupptäckta Yuna (som har jordens finaste skivomslag!! Blir lycklig av det). Ingen musik jag fallit pladask för och låtarna låter i princip likadant, men det var perfekt musik för att få hjärnan att slappna av. Hennes toner, skogsluften och solen som äntligen visade sig. Det hjälpte verkligen. Det blev säkert en mil - det behövdes verkligen för att rensa och organisera tankarna. Knäna mådde nog också bra av det efter stillasittande pga pluggandet   Nu är det dags att sätta igång med plugget igen. Som vanligt om kvällarna numera     En sommarkväll på västkusten som denna utan en massa problem, kaos och skolarbeten skulle jag göra mycket för att få uppleva nu