MINNEN FRÅN IGÅR

- NU ÄR DE LIKA LÅNGT TILL STJÄRNORNA SOM STÄRNORNA TILL DIG -   snälla kom tillbaka. de känns inte okej, och ärligt talat så vet jag att de aldrig kommer kännas okej. dehär är så djupt att jag inte kan förklara det. saknaden gör ont och på senaste tiden har tankarna satt en kniv i hjärtat minst en gång om dagen. jag kan se dig gå runt i huset, jag kan känna dig nära, jag kan höra din röst eka som du just var här, känns som om jag förlorar dig varje gång jag andas.   jag se mammor och döttrar springa i affären. men idag gick det inte, jag kunde känns hur du stog brevid mig, mitt emot dom som en spegelbild. de känndes som att du dog samma sekund jag blinkade i slow motion. hela världen föll när dom vände och gick bort, för jag kunde se mig gå efter, inte bara ensam, utan lämnad i ett stort tomrum, förevigt.   inne i mig själv är jag oänligt ensam och tom fortfarande, uppäten av mina egna känslor. väl hemma kan jag blunda och säga "mamma kommer snart, mamma ska bara gå handla, mamma kommer snart", bara för att hitta tillbaka i tiden och känna nått jag fortfarande tycker känns på verkligt, min dröm verklighet.   mattias, pontus, emma och linnéa är också min verklighet. ni är de enda obrytbara och rena, allt annat blev smutsigt och när allt kommer omkring är ni allt jag behöver.   DEHÄR ÄR VÄRT ATT DÖ FÖR, JAG TROR MITT HJÄRTA BLÖDER, MATTIAS. saknar dig, speciellt emo stunder som dom här, även om jag är fittig (ha ha)