MÅSTE VIDARE

  vkände att dagen blev lite jobbig när jag kom hem. inte jobbig men jag känner att jag är inte arg på någon men jag vet inte vad jag vill. och de gör mig upprörd, allt jag vet är att jag inte vill ha det såhär.    så trött på de här när man minns tillbaka. nu är allt bara skit, känns som att man måste smyga på tå i huset. inget är stabilt. är förbannad, ärligt talat, på pappa såklart. om ni bara visste, de brinner i mig.    känns som att jag sitter och väntar på att nån ska komma och rädda mig, men inget kommer hända. ingen kommer att rädda mig och ibland känns det som att livet kan dra åt helvete.    ännu en gång lär jag bryta ihop och komma igen, de är så jag tar mig fram.         för varje gång jag bryter ihop blir jag starkare  bara jag kan krossa mig