Nervositeten kommer smygande.
Jag nämnde ju igår att jag impulsköpte en start till tjejsimmet. Kl 13.00 startar jag och nervositeten börjar smyga sig på ordentligt.Egentligen är det inte själva simningen som är den tunga biten, jag är simkunnig, en kilometer är inte så långt och jag har en helt okej grundkondition. Det som känns jobbigt är situationen, älven är fruktansvärt kall, det är många människor som ska trängas i vattnet samtidigt och min rädsla för att simma i öppet vatten hänger fortfarande med. Men det ska gå bra. Jag lär prova att simma vansbrosimningen en gång innan jag simmar för en bra tid till min klassiker nästa år. I år ska jag bara ta mig i mål, oavsett hur bra eller dålig tid jag får. Det blir en liten payback då vi avbröt Vansbro Bianchi 120 km efter endast 65 km, visserligen hade jag inte tränat något alls inför den och dessutom fick jag starten som födelsedagspresent, men ändå. Jag blir lite småsur för sådant. En ställer ju inte upp för att misslyckas, givetvis. Men klockan 13 går som sagt starten för mig, håll både tummar och tår för mig!