När det bränner i kroppen

Det här med kondis? Är det där man fikar? Tänker jag slött efter nattjobb. Skulle inte ha dålig ork i år men med facit i hand gav jag upp i vinter åter igen. Nej, jag kliar mej inte i skallen och undrar hur det gick till utan den biten är jag helt klar med. 2 månader gick då bort då ryggen inte vela vara med sen en skalle som monotomt säger att du ändå inte duger, varför kämpa?  I alla fall. Den 12/8 startar jag och brorsan i cykelvasan öppet spår. 90 km på cykel och stig. Gruvar mej faktiskt. Igår harvade jag 36 km i blandad teräng. Jag var så slut bitvis att jag vela gömma cykeln under en buske och aldrig hitta tillbaka. Förut då jag bodde i Järna cyklade jag den fina slingan runt storsjön 15km. Nu valde jag samma slinga men utgick från Nås och till det tog skogen dit.  Det är kämpigt med backar. Ännu mer kämpigt på en 29" mtb som varken vet vart den ska eller vill. När kroppen skriker stopp, det bränner i musklerna men på något vis biter man ihop och fortsätter.  Hur många gånger har jag inte undrat om det sista vettet lämnade kroppen i och med mitt första bättre cykelköp. Till det utarmats då de sista tv hojarna anlände, vad vet jag. Dag otto har i alla fall en poäng "finns mycket plats där inne". Knorrar vidare på de utmaningar jag satt upp. Cykelvasan ös 90, vasatrampet 140, lidingöloppet 30 och kanske tjej 😂😂😂  Fikar vidare på ett av sveriges bästa fik, Vansbro konditori och letar kondisen långt nere i gräddbakelsen 👍