Vi sätter inte punkt där utan vi sätter ett stort fucking utrops tecken!

Hej cybervänner! Hur mås det? Har ni det bra i regnet? Inte jag…jag fryser!   Jag har haft ett par tuffa veckor känslomässigt. Känner mig totalt nedbruten. Jag har ju försökt prata med Vakten och göra det så odramatiskt som möjligt. Ett rent avslut utan att behöva skiljas som ovänner. Men det vart inte riktigt så.   Förr förra fredagen så var jag ut med min vän på en liten aw, bara jag och hon. Vi träffar på Vakten och hans kompisar på samma uteställe, jag håller mitt avstånd och vill inte prata med honom annat än hej. Jag vill inte prata med honom berusad på krogen. Plus att jag, bara några timmar tidigare, sett på fejjan att någon gillat en bild på en mage han håller händerna över. Hans tjej är med andra ord jätte gravid. Hon är gravid och han flörtar, tränar och festar med sitt ex.   Han är på mig under kvällen om varför jag håller mitt avstånd. Han frågar om och om igen om jag är arg på honom. Han till och med frågar min vän om hon vet varför jag är arg på honom. Jag säger om och om igen att det inte är något och att det inte är tillfälle att prata när vi båda är fulla. Han ger sig inte utan bara är på om och om igen medans hans kompis står bredvid och hör allt. Så till slut säger jag som det är. Jag tittar på hans kompis och undrar när han tänk gå iväg istället för att stå kvar och lyssna, men han står kvar.  Jag säger att vi inte kan vara kompisar något mer. Att vi inte bör träna ihop nå fler gånger. Att jag sett att hans tjej är med barn och att det här bara är dumt. Att om vi fortsätter att umgås så kommer jag bara att bli kär i honom och det är inte det jag vill eller bör göra.  Han går in i någon försvarsställning och praktiskt taget skriker:   Va?! Jag har inte flörtat med dig! Jag har aldrig flörtat med dig! Varför skulle jag göra det? Jag har inget intresse av dig. VARFÖR skulle jag vara intresserad av dig??! Du har inbillat dig allt! Jag har gått på det där gymmet i fem års tid…jag är inte där för att träffa dig!   Sen står han och bara tittar på mig med en tom blick. Hans kompis står bredvid och tittar på mig som om jag vore en jävla stalker som hittat på saker i mitt eget huvud. Att han inte ens varit där utan att jag inbillat mig att han varit där. Jag har aldrig känt mig så förödmjukad i hela mitt liv. Han var så in i helvete brutal. Jag vet att jag inte inbillat mig något. Jag vet hur han har varit och betett sig. Min PT har sett det, mina kompisar har sett det…jag vet att jag inte hittar på. Hur kan han vara så elak? Så brutal? Han? Behöver jag ens nämna hur dåligt jag mått?   Några dager efter det så var jag på gymmet. Vägrar sluta gå där och jag var där först oavsett va han säger och min PT jobbar där! Han gick bara förbi mig. Sa inte hej. Ingenting alls. Gick bara förbi.